Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klotgubbar med sting

Örnsköldsvik. 91 och 93 år gamla. Tage Östberg och Tidolf Silverlöv har inte tappat stinget, strike på strike sitter där.
– Det går inte så bra i dag, ni ska komma när det är tävling istället, säger Tage Östberg.

Annons

Han tar upp saxen ur necessären, klipper till en bit vit tejp och lindar runt tummen. På bordet framför Tage ligger två fyrkantiga små trasor och intill står en liten kryddburk, burkens innehåll är dock något helt annat än vad etiketten visar.
Det är talk, för att jag ska få bättre grepp, förklarar han.
91-årige Tage var en av intiativtagarna vid bildandet av P bowling, som klubben heter.
Intresset för bowling kom långt tidigare.
Jag och några kompisar såg en film där prins Eugen bowlade och vi tyckte att det såg roligt ut.

100 LIRAR I KLUBBEN
Från början var de ett gäng på åtta stycken. I dag är det 100 personer som spelar två, tre gånger i veckan.
Allt som allt är vi 114 medlemmar och 13 stödmedlemmar, berättar föreningens sekreterare, Gunno Johansson.
Jag brukar sitta och titta mig omkring ibland och tänka, vad är det vi har dragigt igång, säger Tage och skrattar.
Trots sina 91 år kan Tage inte titulera sig klubbens ålderman, med i gänget finns den före detta arbetskamraten Tidolf Silverlöv som nu är inne på sitt 93:e år.
Vi jobbade på Hägglund och söner ihop, berättar Tidolf.
Båda herrarna har alltid hållit igång.
Tidolf har ägnat sig åt brottning, lättvikt. Hemma i prisskåpet ligger en medalj av ädlaste valör från distriktsmästerskapen.
Fotboll har jag också sysslat med, men det var ännu längre sedan.
Tjusningen med bowling tycker båda två är kamratskapen.
Man får komma ut, träffa folk och framför allt röra på sig.
Bara för att man blir gammal behöver man ju inte sätta sig i en rullstol och vänta på att dö, lägger Tage till.
När OS kommer på tal skiner Tidolf upp.
Ja det är självklart att jag ska titta. Vi får hoppas att det går bra för de som åker dit, tio medaljer är nog ingen omöjlighet.
Genom vilket media de Olympiska spelen ska följas råder det delade meningar om.
Radio ska det vara, hävdar Tage.

SÅG TV 1938
Nej, TV slår ut allt, säger Tidolf bestämt.
Tidolf minns när han såg TV för första gången.
Det var 1938 på Kungsgatan i Stockholm. Vi satt och tittade i ett rum, och i rummet bredvid satt de som sände. Jag hade svårt att förstå hur kom från deras rum till vårt.
Tage är dock lite besviken över den riktning idrotten har tagit under åren.
Allting räknas i medaljer nu för tiden, ingen ser till prestationen längre.
Nöjesvärdet i att titta på sport har sjunkit.
Man vet ju inte om det verkligen är idrottsmännen som är duktiga, eller om de har proppat i sig medel för att komma dit de är.
Men under OS ska han bänka sig i soffan.
Annars betraktas man ju som tokig, säger Tage och ler.
Trivs med sina old boys
Personalen på bowlinghallen i Örnsköldsvik trivs med sina old boys.
Tidolf och Tage är så härliga, fart och fläkt hela tiden, hoppas vi får ha kvar dem länge, säger Peter Wedin.
Oddsen är stora. I de båda släkterna har åldern ofta varit hög.
Pappa blev 90 och farfar 96, berättar Tidolf.
Tages faster slutade sina dagar precis när hon fyllt 100 år. Camilla Björnehall

SPORTEN

Mer läsning

Annons