Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

”Jag är lyckligt lottad”

Det är slutspelstider och hockeysnacket svämmar nästan över. En av ortens riktigt stora idrottsprofiler dyker plötsligt upp i barndomens kvarter.
På småvägarna kring Kempehallen.
Det var här allt började.
– Ja, säger Nicke och kisar mot solen.

Annons

Den äldre generationen glömmer aldrig Nicke Johansson. Modos storback och evighetsmaskin. Hur reagerar du på den formuleringen?
Positivt. Kanske är det på det viset och i så fall är det fantastiskt roligt. Jag blir varm inombords när jag än i dag får uppskattning för det jag lyckades med som aktiv.
Din förtjänstfana hänger i Kempehallens tak. Hur känns det?
Stort. Den grejen är jag oerhört stolt över.
Hur engagerad är du i ishockeyn i dag?
Inte alls. Numera är jag en glad pensionär som njuter av att vara åskådare då och då. Och ärligt talat tycker jag att ishockey på TV är alldeles utmärkt. Då får man ju till och med se repriserna.
Så sent som för två år sedan stod du i båset.
Ja, det stämmer. Jag hoppade in som tränare i Peter Högardhs moderklubb Veddige i division III. Vi fick ordning på laget, det är jag ganska nöjd över.
Hur ser din vardag ut?
Jag lever ett lugnt och stillsamt liv tillsammans med min fru och jag motionerar ganska mycket. Efter två höftledsoperationer behöver jag motion för att må bra och i övrigt tar jag dagarna som de kommer.
Du verkar njuta av livet?
Ja, jag är lyckligt lottad och tänker ibland på att alla borde få ha det så bra som jag. Nu använder jag tiden till att njuta och vara tacksam.
Vad tycker du om Modo?
Jag gläds verkligen med klubbens framgångar och jag tycker det är roligt att laget har hittat tillbaka till den offensiva hockeyn. Men jag måste erkänna att jag blev lite skeptisk när jag fick höra att en skåning tagit över tränarsysslan. Skåningar var inget vidare på ishockey under min tid, men Brithén har onekligen visat att han duger.
Var hockeyn bättre på din tid?
Det är väldigt svårt att jämföra. Det är tuffare och tempot är mycket högre, så i det avseendet är det mycket bättre nu för tiden. Men visst blir man lite besviken när man ser en massa hakningar och fasthållningar. Ryggsäckshockey och brottningsmatcher har aldrig varit något som tilltalat mig.
Och alla så kallade spelsystem, då?
Det verkar vara poppis att ha olika namn på allt de hittar på; torped-, och bilxthockey och allt vad det heter. Ärligt talat så tycker jag att vi spelade på liknande sätt under min tid. Två tjeckande forwards och en center som höll ihop det. Märkvärdigare än så var det aldrig.
Har du någon kontakt med dina gamla klubb- och landslagskamrater?
Ja, det inträffar. Men det är inte i närheten lika intensivt som när jag spelade med Tre Kronors Old Timers i slutet av 70-talet.
Till sist, Nicke; finns det något du ångrar från din sagolika karriär?
Nej, det kan jag inte påstå. Ishockeyn öppnade massor av dörrar för mig, även om man inte blev rik på kuppen. Det var tråkigt då Färjestad tvingades betala när jag lämnade Modo, men det var länge sedan och det är glömt nu.

ULF EKLUND

Mer läsning

Annons