Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modojunioren lämnade efter degraderingen - ska nu axla nyckelroll i blivande seriekonkurrenten: "Behövde en nystart"

Axel Ottosson är tillbaka i moderklubben IF Björklöven efter en fyraårig sejour i Modo Hockey - en tid som började på Hockeygymnasiet och avslutades på absolut värsta sätt då Modo som bekant åkte ur SHL. Hur de ska ta sig tillbaka? Kanske har Axel svaret: "De måste börja tänka långsiktigt, inget lag har någonsin lyckats när de byggt på kortsiktiga värvningar."

Annons

Det är tisdag och dagen till ära förmår sig solen att värma upp Umeå - Axel Ottosson har just avslutat ett träningspass på T3 Center och möter nu upp mig inne i centrum för snack samt en kopp svart. Han kan staden väl, de här trakterna är välbekanta. T3 Center likaså. Det här är hemma. Efter fyra år i Örnsköldsvik har han återvänt för att återigen dra på sig den tröja han under hela sin ungdom bar.

– Det känns faktiskt riktigt kul. Ett nytt kapitel i livet och en ny utmaning som ska bli hur rolig som helst, det är ju ändå i Björklöven jag har fostrats och som liten drömde jag om att spela för a-laget och att jag får göra det nu när de har något bra på gång känns riktigt bra.

Tidigare artikel: Talangerna flyr Modo – Axel Ottosson klar för Björklöven: "Ska bli riktigt roligt"

Innebörden av att vara hemma har dock satts på ett kraftigt test sedan han för fyra år sedan flyttade ned till Örnsköldsvik för att börja studera på hockeygymnasiet - en stad han även sedan tidigare hade stor anknytning till då han som liten ofta besökta sina kusiner i staden.

– Ja alltså. Jag har faktiskt hållit på Modo väldigt länge, redan innan jag flyttade ned, och under tiden jag bodde här så sa jag alltid att jag skulle hem när jag var i Umeå med famijen men skulle åka tillbaka till Örnsköldsvik.

– Men i slutändan så är ändå Teg det absoluta hemmet för mig. Det är där jag växte upp i morsan och farsans hus och det är även dit jag nyligt flyttat in i egen lägenhet.

Läs också: Modo dalar i Europa – rankas som 94:e klubb

Det är en avancerad matematik att lägga ihop all fakta som Axel delar med sig av mellan klunkarna av det svarta, rinnande, guldet - fyra år i Modo Hockey med sympatier för klubben även långt innan kontra att han under hela sin uppväxt bar samma tröja som kommer att pryda hans överkropp kommande vinter. Vilken klubb har egentligen den största delen av hans hjärta, var skulle han välja att spela om båda lagen återfanns i SHL med förutsättningarna att de båda två gav helt likvärdiga kontraktserbjudandenn?

– Jättesvårt att säga, jag vet inte om jag skulle kunna välja då.

Som den hårda journalist jag är kräver jag ett svar av Axel som noga granskar vad som finns kvar i koppen och funderar. Kollar ned lite till - funderar en extra gång innan han till slut finner svaret.

– Skulle jag verkligen måsta välja någon av dem så skulle det väl bli Björklöven då de är moderklubben. Men jag har trivts jätte bra i båda föreningarna så det skulle vara ett väldigt svårt val.

Axel Ottosson - tillbaka i hemstaden och moderklubben.

Att vi sitter här på Nya Konditoriets uteservering och snackar Björklöven, Hockeyallsvenskan och en tid i Örnsköldsvik som är förbi hade aldrig ens varit aktuellt vid ett annat utfall av fjolårssäsongen - hade matchserien med Leksand varit logisk, kanske till och med rättvis, så hade 20-åringen mittemot mig med all säkerhet fortfarande tillhört Modo Hockey.

Nu föll sig inte epilogen till Modos fördel och säsongen slutade för alla med sympatier hos Modo precis som Axels kopp - i tomhet. Med en viss tids distans sitter här en fortfarande ung men efter omständigheterna visare spelare och människa framför mig med mycket att säga om vad som egentligen gick fel.

– Det var ett väldigt struligt år, hela ledningen och även vi spelare spelade egentligen med kniven mot strupen under hela säsongen. Det är nog ingen i eller runt föreningen som lämnade den med någon som helst nöjd känsla över någonting egentligen.

Kan du sätta fingret på var allt blev fel?

– Det började redan på sommaren, jag tyckte vi var väldigt få som körde under sommaren då vi var en väldigt tunn trupp. Vi fick ihop laget sent och hade en strulig start - hela laget hade delade meningar med Larry Huras som ville byte spelstil och det funkade varken under försäsongen eller starten av serien men han ville fortsätta köra på så till slut fick han ju lämna.

– När Andreas (Johansson) sen kom till laget så började vi köra hårdare och det kändes bättre men då vi hade haft en så tuff start så fick vi ändå det aldrig riktigt att lossna trots att vi kände oss betydligt bättre tränade än under hela Larrys tid. Vi fortsatte att förlora viktiga matcher och det blev till slut för jobbigt att ta igen de poäng vi tappade.

Läs också: Modoförvärvets annorlunda uppladdning – har skaffat jobb för att köpa träningstider

Jag är på gränsen till att känna medlidande till Axel som på kort tid lyfter flera stora problem som kantade såväl hans egna som hela lagets gångna säsong. Jag bestämmer mig för att se förbi den förra säsongen och istället fokusera på alla de fyra år som det blev i Örnsköldsvik. Allt var inte guld och gröna skogar, men där fanns ändå mycket för honom som faktiskt också precis var vad Hasse Andersson sjunger om.

– För det första är jag väldigt nöjd med min tid på hockeygymnasiet där jag hade bra ledare och det var en väldigt bra tid där jag växte oerhört mycket som spelare. Även i juniortiden där jag fick vinna ett J18-SM guld, det är något jag sent kommer glömma. Sen har vi säsongen i a-laget som var en nyttig säsong trots att det var mycket upp och ned, det stärkte mig som människa.

Modo Hockey - Brynäs, Fjällräven center Örnsköldsvik. 2/2-2016. 28, Axel Ottosson, efter en missad målchans.

När vi nu snart lägger juli till handlingarna och augusti därefter tar vid är det så också dags för såväl Axel som resten av spelarna i landet att gå på is och göra säsongspremiär - för flera andra unga Modo-spelare likt Axel blir dock sommarens ispremiär något helt nytt då Fjällräven Center bytts ut till T3 Center, Skellefteå Kraft Arena och Scandinaivum.

Läs också: Tränaren kommenterar alla Modos 14 nyförvärv

Jag ställer frågan som så många undrar över - hade Modo kunnat göra någonting för att behålla sina unga talanger som under fjolåret faktiskt bar laget i långa stunder?

– Möjligtvis några men jag tror det hade blivit väldigt svårt att få behålla såna som Vicke (Victor Olofsson) och Emil (Pettersson).

Vad måste då Modo göra för att återigen hamna i SHL - var måste de ändra sina strategi?

– De måste helt enkelt börja om på ny kula och tänka till ett par extra gånger på vad de värvar för spelare och när de värvar spelare.

Om du kollar på det lagbygge som just nu och fortfarande är aktuellt, tycker du att de går rätt väg?

– Jag har väl inte jätte stor koll på alla spelare de värvat men de tror jag absolut. Det blev väl en väckarklocka för hela föreningen i våras så det känns som de är på väg mot rätt håll nu i alla fall.

För Axel blir dock vinterns vardag något annars jämfört med till exempel Victor Olofsson (Frölunda) och Emil Pettersson (Skellefteå AIK) då han, som bekant, nu flyttat tillbaka till Umeå och Björklöven - han sitter nu framför mig som en blivande nyckelspelare i Hockeyallsvenskan där han efter 67 matcher i SHL kommer att få stor press på sig att leverera.

– När Björklöven dök upp kändes det klockrent. Jag kände då att jag behövde en nystart och att få komma tillbaka till moderklubben är på många sätt en dröm.

Vi alla som någon gång spelat ishockey drömmer om att en dag få spela i SHL - för Axel har den drömmen redan blivit förverkligad. Nu är han dock "bara" i Hockeyallsvenskan.

En mellanlandning?

– Ja, jag ser Björklöven som ett väldigt bra steg i min jakt på att nå SHL igen då det är mitt stora mål. Här kommer jag att få utveckla allt jag vill bli bättre på och förhoppningsvis så kommer jag att ta stora kliv i min karriär.

Sina 20 år till trots är det svårt att inte imponeras av en så målmedveten, och av vårt möte att döma vuxen, ishockeyspelare. Kanske är det den gångna vinterns eldprov som härdat honom och stöpt honom till en mognare människa - eller så är det bara det enkla faktum att jag dricker Trocadero, han kaffe, mina nio år äldre till trots.

Hur som helst är enbart synen av honom mittemot mig, i Umeå, nog för att övertyga mig om att han vet vad han vill i sin karriär. Vad som är bra för en ishockeyspelare i sina unga år. Vissa sticker iväg till Kanada alldeles för tidigt, andra tar medvetet sitt flyttlass till en stad och förening där talangen kommer tillåtas att blomstra.

När vi tackar varandra för den strax avslutade intervjun ställer jag så klart frågan alla hade ställt vid en intervju likt denna.

Första mötet mot Modo - du gör mål. Hur firar du?

– Bra fråga. Jag vet faktiskt inte, jag får väl samla ihop lagkamraterna och fira i en liten klump sen får det vara bra så. Ingen värre målgest tror jag faktiskt.

Mer läsning

Annons