Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag vill kalla det en bragd

TV-puckhög, kramkalas och en rörd Leif Boork.
Damkronorna reste sig på nio och är nu i en OS-semifinal. Jo, jag vill kalla det en bragd.

Annons

En betydligt bättre insats än mot Ryssland, en fortsatt fantastiskt spelande Valentina Lizana Wallner och ett starkt defensivt kollektiv.

Första perioden var det Valentina vs Suomi och med hjälp av ramen och fantastiska räddningar som höll Damkronorna kvar i matchen. Men Sverige spelade också smart, man fick sina spelvändningar och Noora Räty behövde inte stå sysslolös.

Och Damkronorna blev också allt modigare ju längre matchen, man vek inte ned sig och tog fighten i bokstavlig bemärkelse. Erika Grahm och Minttu Tuominen gick till exempel en match och båda fick coola ned sig i utvisningsbåset.

Finlands 1–0 efter halva matchen var inte orättvist, men Damkronorna skapade chanser och gav grannarna i öst en match. Sverige vann till exempel skotten med 13–11 i den perioden,

Tredje perioden kan bäst besktrivas som en svensk damhockeyklassiker där Sverige inledde i ett furiöst tempo, tryckte tillbaka finländskorna och vände matchen till ledning, men firade för länge och Finland behövde bara 12 sekunder på sig att kvittera.

Visst, det blev ingen Turin-känsla den här gången, men Damkronorna gjorde en kvartsfinal man ska vara stolta över.

Två saker:

Att plocka in Leif Boork i tränarstaben kan vara det smartaste krav SOK någonsin ställt. Det här laget har struktur numera.

Den internationella damishockeyn förtjänar en högre domarstandard. Det har varit alldeles för dåligt i den här turneringen.

Mer läsning

Annons