Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Bredbyn är bara älgjakten större

Annons

Anundsjö föll på mållinjen igen och egentligen blev heller inte fallet så tungt då det väl bara var de obotliga optimisterna som trodde att skadeskjutet, omotiverat Mariehem skulle lugga Skellefteå på poäng samtidigt som Anundsjö skulle vinna över seriens bästa lag den här hösten, ett avslappnat Boden.

Nej, det gick inte vägen, Skellefteå spelar i norrettan nästa säsong och förutom några riktiga vinnarskallar på Anundsjös bänk och i truppen möttes jag egentligen bara av leenden.

Bredbyborna har ju sin älskade fotboll likt förbaskat och för dem är fotboll religion, oavsett vilken serie de tillhör.

Jag tror det bara handlar om marginalåskådare om Anundsjö skulle spela i låt oss säga ettan, och jag tror heller inte att AIF skulle tappa allt för mycket publik om Anundsjö skulle hamna i trean så småningom.

Anundsjö har snittat nästan 500 åskådare på sina hemmamatcher den här säsongen och mot Skellefteå slöt nära 1000 personer upp.

Eller som en äldre gentleman sa: "nu hade pajka tur att det var brunsten så folk kom o titta".

Älgjakten är om möjligt ännu viktigare än fotboll i Bredbyn.

Eller som (jag tror det var han, minns inte då man pratar med så många trevliga människor varje gång på Olympia) evige speakern Staffan Werner sa, "i år hade vi tur, vi hade inte hemmamatch på älgjaktspremiären".

Faktum är att då det är älgjakt är enda gången byborna inte marscherar till Olympia.

Hur som helst, Anundsjö IF har återigen visat att man är Ångermanlands ledande lag, att man hela tiden har resurser att nosa på division 1 och att man är en förening som inte bara överlever, man producerar och levererar också.

"Den här byn har alltså ett av Sveriges 70 bästa fotbollslag. Det är svårt att förstå hur stort det är", säger målvaktstränaren P-O Lundgren.

Visst, man kan säga att större delen av truppen bott i Ö-vik eller är hämtad utifrån, men stommen under många har varit Lindmarkarna, Oskar Westbergh och Dejan Dimoski pratar Anundsjömålet lika brett som vilken bredbybo som helst.

Sedan är ju laget inte bättre än de som tar fram förutsättningarna. Frågan är: finns det återväxt på ledarsidan, de som jobbar ideellt och drar fram den eller de miljoner som behövs för att driva ett bra division 2-lag?

Och en annan fråga att fundera över, hur ska AIF rekrytera framtiden? I dagsläget ser jag ingen spelare i distriktet som ska kunna ta en plats i AIF:s startelva, och knappt på bänken.

Det är också ett problem.

hhh

En helt annan sak: jag tror inte jag sett en bättre back än Anssi Salmela i Modotröjan på väldigt länge, och då pratar vi allroundback. Om han blir kvar? Nja, den här branschen handlar om pengar och det är inte Modos bästa gren just nu.

Mer läsning

Annons