Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ångermanlands främste fotbollsdomare började döma som 18-åring: "Hade lite väl mycket förståelse"

Han är den fotbollsdomare från Ångermanland som dömer på högst nivå och resan från aktiv spelare till elitdomare har gjort Sollefteåbon Niklas Abrahamsson trygg i sig själv. "Man måste kunna hantera alla känslor som kan vara på planen på ett bra och smart sätt."

Annons

Niklas Abrahamsson är 39 år, sambo, tvåbarnsfar och jobbar tillvardags som butikschef på Elkedjan i Sollefteå där han även, tillsammans med familjen, är bosatt. Och ja, sen dömer han ju en del fotboll också.

– Jag har spelat fotboll själv och jag lade av med min spelarkarriär inför säsongen 2005, så 2004 var sista året jag spelade själv. Sista klubben jag spelade för var Undrom och sen har jag även spelat i Sollefteå GIF och Forsmo.

Men att spela själv menar Niklas hämmade honom att som domare kunna fortsätta uppåt i seriesystemet, eftersom man inte får döma den serien man spelar i.

– Sen är det nog inte klokt att spela och döma, i alla fall inte utifrån den typen som jag var som spelare… Jag var själv ganska ifrågasättande mot domaren, säger han och berättar även att han började döma redan som 18-åring, men att det på den tiden fortfarande handlade mest om att bli bäst som spelare - inte domare.

– Och så tyckte jag väl att jag kunde hjälpa till att döma när det behövdes domare. Första gången var det en domare som frågade om jag kunde hoppa in och döma en match och eftersom jag är lite av en rättvisemänniska så tycker jag att om man kräver något av någon annan så ska man kunna stå upp för det själv.

– Det var väl det jag tänkte att om han frågar mig om jag ska döma så borde jag kunna stå där själv i mitten och ta emot skit när jag själv gett en del som spelare.

Niklas Abrahamsson under en fotbollsmatch 2014

Det kanske inte är någon myt då – att de som är mest på domarna under sin spelarkarriär själva blir de bästa domarna?

– Jag vet faktiskt inte, det kanske ligger något i det. För min del var det väl dock lite hämmande från början, för att jag hade lite väl mycket förståelse för de som blev förbannade.

– Som domare måste du försöka bemöta de som är förbannade och lirka bort det, så de blir på bra humör igen, det är bland annat där utmaningen ligger.

Man kan inte göra alla nöjda?

– Nej, det förstod man ju ganska snabbt även om man kanske var naiv och trodde det från början.

Niklas resa började när han dömde sin första 7-mannamatch på Lillängets grusplan i Sollefteå. Därefter klättrade han, medan han spelade, uppåt och dömde division 4 samtidigt som han själv lirade i femman och vice versa. När han sedan efter säsongen 2004 valde att avsluta spelarkarriären gick han dåvarande steg fyra i domarutbildningen vilket gav honom behörighet att döma division 2 och 3.

– Det var därför jag slutade att spela själv, för att jag skulle ge det en ärlig chans att se hur långt jag kunde gå som domare.

Och det gick både långt och snabbt. Ett par säsonger i tvåan och trean innan han fick döma division I. Därefter blev tre säsonger i superettan och under de fyra senaste säsongerna har han huserat i division I igen.

Nu har Niklas dock inte dömt något sedan 12 mars, då han i en träningsmatch mellan GIF Sundsvall och Gävle skadade den inre menisken i knät. Något han i mitten av juli ska opereras för.

– Det gick ganska snabbt att få tid och förhoppningen är nu att jag ska kunna döma igen i slutet av säsongen.

Vad skulle du säga är det bästa med att döma fotboll?

– Det är just själva utmaningen och spänningen i att försöka att få så många domslut så rätt som möjligt och att göra så få misstag som man bara kan. Att döma gör också att man fortfarande är en del av fotbollsfamiljen och det betyder mycket för mig.

Baksidor då, finns det några?

– Ja, för min del är det resorna. Det blir mycket resande i och med att jag tar bilen till de flesta matcherna, vilket innebär att jag är i allt från Luleå i norr till Örebro i söder. Det blir ibland 100 mil per match, men det roliga överväger ändå eftersom jag fortsätter.

Att gå från femman genom fyran och upp till division I och superettan har gett Niklas både erfarenheter och skinn på näsan. Skillnaderna mellan divisionerna menar han ligger mestadels i tempot och att man ju högre man kommer måste vara snabbare i både tanke och rörelsemönster.

– Sen tror jag att spelarna blir mer taktiskt svarvade ju högre upp man kommer. Så det gäller att försöka vara så trygg i sig själv fördet finns inget ”recept" eller facit på hur man ska göra, eftersom alla människor är och reagerar olika.

Önskar du att du hade ögon i nacken ibland?

– Ja, många gånger. Men jag tror att ju längre man dömt desto smartare blir man. Det är en balansgång, vart man ska ha blicken och hur situationerna ser ut.

Abrahamsson i en intervju med Allehanda 2009 - då om att karriären pekade uppåt.

Med rådande semifinaler i årets EM-turnering blir det även en del kvällar i soffan för Niklas som dock poängterar att han inte är någon fanatiker.

– Nej jag följer det inte slaviskt, men det är klart att jag sett Sveriges matcher.

Vad tycker du om domarbedömningen såhär långt?

– Jag tycker faktiskt att de överlag har skött sig bra. Det har inte varit så mycket filmningar som det kan vara inom fotbollen, vilket jag annars tycker är ett problem.

Upplever du mycket filmningar i din vardag som domare i division I?

– Ska inte säga att det är mycket, men visst händer det. Och det är svårt med bedömningen ibland när man som domare ser situationen en gång, medan publiken får 3-4 repriser. Skulle filmningarna försvinna skulle det bli mycket lättare att döma.

Framöver väntar nu, efter operationen, en period med rehabträning för Niklas som alltså hoppas vara tillbaka på planen innan årets säsong är slut. Därefter återstår det att se vad som händer - men det finns inga planer på att sluta.

– Jag har inget speciellt mål just nu utan det är mer klyschan att man såklart vill bli bättre och hålla på så länge det är roligt. Självklart skulle jag överväga att ta klivet uppåt igen om jag fick förfrågan, i samråd med familj och arbetsplats.

Mer läsning

Annons