Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stjärna försvann, en annan är äntligen redo

Det finns vissa idrottsstjärnor som jag gillar mer än andra, sådana som man unnar all framgång för att man vet att de kan hantera den och för att de står stadigt på jorden i alla lägen.

Annons

Daniel och Henrik Sedin är två av dem, Fredrik Lindström en tredje.

Nej, jag skäms inte för att skriva det.

Tyvärr så blir det inga intervjuer i mixed zon med Henrik Sedin den här gången, och det riktigt trista är att OS-turneringen i Vancouver kan ha varit hans sista. Henke ska fylla 38 år när OS hålls i Pyeongchang.

Att Henrik Sedin tvingas tacka nej på grund av sin revbensskada är trist för honom själv och broder Daniel, men ett dråpslag för Pär Mårts och hans lagbygge. Återbudet betyder att förbundskapten Mårts måste spräcka den förstakedja som hämtade hem VM-guldet i Stockholm i våras och nu måste han dessutom klura på vem Daniel Sedin ska ha som center.

Danne är en världsspelare, men den kemi som han och Henrik har ute på isen (och vid sidan om för den delen) är fullständigt unik och ett vapen som en hel hockeyvärld fruktar.

Jag har följt bröderna Sedins karriär sedan de var juniorer och de har alltid varit ödmjuka, trevliga och ställt upp i mån av tid, även om de inte är precis några linslusar.

Så jag borde ha misstänkt att var fel där i mitten på januari, Innan jul bokade jag en stor intervju åt Markus Bäckström på Dalarnas Tidningar, en intervju som skulle publiceras i ÖA, TÅ och på allehanda.se och bröderna sa som vanligt "inga problem, jättetrevligt". Sedan kom smällen mot Phoenix och det blev jättestirrigt och spelarna i Canucks organisation fick munkavle och det blev ett kort möte i stället för en lunchträff.

Det här mötet var bokat till 24 januari och redan då kände nog Henrik att det var kört med OS. Visst, han gjorde ett försök mot Boston men han vet ju att det inte går att spela med trasiga revben. Och visste han det inte, fick han reda på det då.

Trist, för nu devalveras Tre Kronors guldchanser rejält.

Alltså exit Henrik Sedin, men välkommen Bredbypajken Fredrik Lindström.

I Vancouver var det se och lära, i Sotji är det tänkt att 25-åringen ska utmana om de ädla medaljerna. Under resan de senaste fyra åren har han tagit sig in i världseliten, segrat i världscupen och vunnit OS-medaljer.

Då för fyra år sedan bloggade Fredrik åt oss på allehanda.se, och inför Sotji frågade jag Fredrik om han kunde tänka sig göra det även den här gången.

"Nja, det hade varit skoj, men det är ett annat läge och fokus nu".

Jag köper den förklaringen, och jag hoppas att lördagen slutar betydligt trevligare än hur fredagen inleddes.

Mer läsning

Annons