Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sport utan hem

ÖRNSKÖLDSVIK. Intresse och utövare finns. Nu saknas bara marken.
– Vi har bett kommunen om hjälp ett flertal gånger utan resultat. Tyvärr orkar man inte hur länge som helst, suckar Staffan Näsholm, en av många besvikna enduroförare i Ö-vik.

Annons

Det är lördag förmiddag. På Klingres crossbana sveper ett tiotal motorcyklar förbi i snön. Men det är inte crossar, även om maskinerna vid en första anblick kan påminna om en sådan.
Enduro är en helt annan sport. I dagsläget en sport utan särskilt stora möjligheter i Ö-vik med omnejd dessutom. Man har nämligen ingen bana att åka på.
Vi skulle behöva ett skogsparti där vi kan lägga en bana. Som det är nu tvingas vi träna här på crossbanan och på skogsbilvägar och det är inte bra, berättar Näsholm.
Sett till antalet licenserade åkare är enduro en av Sveriges största motorsporter med 4700 aktiva. I Ö-vik finns ett femtiotal. Minst. Men de kan snabbt bli färre.

FÅR INGEN HJÄLP
Vi har försökt få hjälp av kommunen ett tag men inte mött någon samarbetsvillighet. De har sagt åt oss att titta ut ett ställe men utan att ha några förhoppningar.
Det känns som att de inte tar oss på allvar, säger Näsholm och slår uppgivet ut med armarna.
Vissa klubbar har tillåtelse att åka under kraftledningar där det är röjt. Och i Umeå får de åka på militär mark. Tänk om vi hade såna möjligheter, fortsätter Näsholm innan han ger sig ut på en liten träningsrunda runt crossbanan.
Staffan och de andra förarna har målsättningen klar för sig. Att satsa ett år till och se vad som händer. Och de har ambitioner. Efter kontakt med Svemo, Svenska motorcykel- och snöskoterförbundet, har man blivit erbjuden att arrangera en tävling. Ett uppdrag som av förklarliga skäl är omöjligt utan bana.
Vi är ju ofta flera förare som åker på tävlingarna och just därför vore det kul att få arrangera en egen. En liten markremsa med utrymme för start och målgång är ju allt som behövs. Det känns trist. Vi kräver inte mycket men får ändå inte gehör.
Under tiden vi pratar tränar de övriga förarna i bakgrunden. Träningen ger dock inte önskvärt resultat. Det kan den inte göra. Enduro är en uthållighetssport, långt ifrån den så explosiva crossåkningen.

VILL KÖRA I SKOGEN
Vi behöver köra i skogen. Dels för träningens skull men också för motivationen. När vi är ute på tävlingar möter vi massor av åkare som har bra tävlingsmöjligheter.
Dessutom finns det de som tröttnar på att inte ha någonstans att ta vägen.
Vid flertalet tillfällen har Näsholm och hans kamrater fått höra talas om buskörning runt om i skogarna. De sympatiserar inte med detta och hävdar bestämt att en organiserad träningsbana skulle minska all form av buskörning.
Vi är ju inte ute efter att förstöra marken. Får vi bara en plätt så lovar vi att vårda den också.
De tio åkarna är medlemmar från såväl ÖMK som ÖMCC. Man måste vara medlem i den förstnämnda för att få använda banan på Klingre. Nödlösningen Klingre.
Många av förarna har kört i tio år och dessa lägger inte av i första taget. Näsholm och kamraten Magnus Jonsson oroar sig däremot för att de grönare förarna lätt ska tröttna.
Om de känner redan tidigt att de inte får uppbackning, då slutar de nog ganska fort, säger Jonsson.
Enduron har under senare år visat en uppåtgående trend och Ö-vikssällskapet har besökt många tävlingar runt om i landet. Stortävlingen Gotland Grand National är bara en i raden av tävlingar som fått besök från Nolaskogs.
Det märks tydligt när man kommer på tävlingar att intresset är stort. Därför känns det lite tråkigt att vi inte får någon som helst uppbackning, säger Näsholm som hela tiden återkommer till deras låga krav. Att det nästan inte spelar någon roll hur marken ser ut.
Marken kan vara totalt obrukbar för andra och ändå jättebra för oss.
En rejäl ansträngning från Näsholm och hans kamrater påbörjas nu. Den sista? Det återstår att se.
Vi ska lägga fram ett förslag. I nuläget är det allt vi kan göra. JIMMIE NÄSLUND

SPORTEN

Mer läsning

Annons