Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Det här känns värre än allt…

”NHL är ohyggligt
överskattat.
det bevisade ett gäng
dollarmiljonärer
på ett pinsamt sätt.”

Annons

Det här känns faktiskt mycket värre än när Brynäs snodde SM-guldet framför näsan på Bäckmans Modo.
Mycket värre. Det är inte klokt egentligen. Värre än allt.
Men det positiva är trots allt att jag känner mig trygg i min övertygelse. Jag har nämligen drivit en tes en längre tidig. Nu vet jag att den håller. NHL är ohyggligt överskattat. Det bevisade ett gäng dollarmiljonärer på ett pinsamt sätt i går kväll.

Skicka hem slantarna till oss framför TV-apparaterna istället. Vi som betalar svindyrt för NHL-biljetter, TV-licenser och en massa skräp som marknadsförare kallar livsviktiga supporterprylar.
I dag är det vi som ska ha stålarna. Svenska NHL-proffs är bara värda tre futtiga, sketna och ynkliga kronor.
Ärligt talat; när jag skriver det här är jag inte speciellt arg. Istället tom inombords och jag är bergis på att massor av medmänniskor känner likadant.
Vi går till jobbet varje dag och kommer sällan för sent. Bara i Örnsköldsvik med omnejd finns hur många hedersknyffar som helst som bara kämpar på, knatar till knäcket och gör ett storjobb för en vanlig svensk månadslön.

Det är inte ens skorpsmulor för en NHL-lirare.
I går innehöll Tre Kronor bortskämda och uppskrivna hockeyspelare som uppenbarligen inte kan ta fram sitt omtalade kunnande när det verkligen gäller.
NHL-killarna spelar 80 matcher utan riktigt nerv och där för långt mellan megamatcherna. Tillfällen då de ställs inför rena vinna-försvinna-uppgifter.
Så lyder min knapphändiga analys.
Jag kommer inte på något bättre.
Det som inträffade i går är, hur som helst, en stor skam för svensk ishockey och jag håller med alla som tyckt till så här långt. Det är värre än Nagano-98 och det är värre än fotbollens mörka VM-år 1990.
Till och med värre än Japan för snart 70 år sedan.
Vitryssar, Vitryssar. Vitryssar som slänger sig, Vitryssar som offrar sig Överallt Vitryssar.

Tänk att jag får skriva något liknande. Något i stil med vad radiogurun Sven Jerring myntade då ett svenskt fotbollslag en gång i tiden skämde ut sig mot japaner.
Det var 1936. Nu är det 2002 och telefonen ringer.
En ironisk kvinna med tydlig finsk brytning försöker gratulera mig:
Ni svenskar får skylla er själva och speciellt alla journalister. Ni tror att ni vunnit OS-guld redan innan spelen börjar. Rätt åt er.
Jag försöker säga att hon har rätt. Men hon vägrar tro att jag menar allvar och har jag inte fått verbalt dyngstryk tidigare så fick jag känna på det i går.
Det var sannerligen inget roligt samtal.

När någon i etern dessutom säger: Nu får vi snygga till det här i hemma-VM, blir man bara dödstrött.
Hur kan det finnas någon som orkar uttrycka sig på det viset?
Det hade varit mycket skönare att höra det vanliga snusförnuft-snacket:
Idrott är ju bara en enda stor lek. Det finns ju betydligt viktigare saker här i livet.
Det påståendet hjälper mig men i går kväll bara en aning.
Jag som krävde ett guld bland alla chanser i USA.
Nu är jag slående lik Pinoccio.

ULF EKLUND

Mer läsning

Annons