Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det blev dagen Z för Tre Kronor

Fredagen 14 februari var dagen Tre Kronor skulle vässa OS-formen ytterligare genom att möta Schweiz. I stället blev det Dagen Z.

Annons

Z som i Zetterberg, dagen då Tre Kronors lagkapten Henrik Zetterberg meddelade att ryggen håller inte, det är färdigspelat och så fort han kan åker han hem till Detroit för att få specialistvård.

Det kan också sluta med operation så han får en ände på dessa diskbråcksproblem han dragits med under flera års tid.

Att Henrik Zetterberg lämnar Sotji innebär att Tre Kronor tappar sin lagkapten, sin ledare, sin chef och sin förstecenter och "Zäta" lämnar ett gigantiskt hål efter sig i den svenska truppen.

Förbundskapten Pär Mårts pratar om den svenska bredden, att se möjligheterna, att övriga spelare ska kliva fram och att man trots allt fortfarande har ett väldigt bra lag.

Visst, men Mårts har kunnat räkna in tre tunga återbud i först Johan Franzén, därefter sade Henrik Sedins revben nej tack och nu då Henrik Zetterberg. Jag tordes inte sätta "till sist" i föregående mening. Det finns ju en Henrik till i truppen som inte får bli skadad. Han, Lundqvist, var magnifik i 1–0-segern mot Schweiz där Tre Kronor gör en godkänd insats mot ett lag som jag tycker håller högre klass än Tjeckien.

Med Henrik och Henrik ur spel saknar Mårts två av hockeyvärldens bästa spelare och jag tror inte hur mycket positivt tänkande som helst hjälper Tre Kronor i dagsläget. Tre Kronor blir ju inte bättre utan Zäta, spelaren som alltid sätter laget främst.

Sedin och Zetterberg är inte bara klasspelare, de har nyckelroller i sina klubblag, de värnar om såväl det offensiva som det defensiva spelet och som kaptener i Canucks respektive Red Wings är de stora ledare.

Tänk dig ett Ryssland utan Ovechkin och Malkin. För Pär Mårts är det scenariot verklighet just nu, enda skillnaden är att spelarna heter Henrik Sedin och Henrik Zetterberg.

Visst, Tre Kronor klarar sig bra i gruppspelet utan Zetterberg och Patrik Berglund kan ta en stor roll, men oavsett vad Pär Mårts säger så kan han aldrig leda laget och skrämma motståndarna till respekt som Henrik Zetterberg gör.

Sedan ska man komma ihåg att Zäta är urtypen för den spelare som alltid är bäst i de stora matcherna, när det brinner, när det är vinna eller försvinna. Som i ett slutspel i ett OS.

hhh

Vissa medaljer är större, viktigare, mer skimrande än andra. Som Johan Olsson silver och Daniel Richardssons brons på 15 km klassisk stil.

Man ska inte slösa med ordet bragd, men den här gången använder jag bragder för det var två åkare som i princip varit uträknade hela säsongen.

Olsson har dragits med en skada månaden innan OS och det var oklart in i det sista om han skulle kunna tävla i Sotji, men hittar formen och vinner silver.

Richardsson råkade förra sommaren ut för en bilolycka som inte bara skadade honom fysiskt, den tog också hans vän och för lång tid var inte skidåkningen viktig. Men Richardsson har verkligen krigat sig tillbaka och hans brons var nog den största segern, ett brons med guldskimmer.

Sverige har samlat på sig sju skidmedaljer på en knapp vecka, minst en medalj varje dag och vi har kommit bara halvvägs i detta OS.

Det lär bli mer tårta framöver för skidlandslaget där upp i bergen.

Mer läsning

Annons