Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att lägga ned Bragdguldet

Annons

Jaha, då var vi där igen då med diskussionen "vann rätt person/lag?" för att sedan fortsätta med "äh, vad är en bragd egentligen?"
På tisdagen delades med sedvanligt pompa och ståt Bragdguldet ut och den här gången fick Johan Olsson det och min första reaktion var "ja, bra val, juryn!".
Min andra reaktion var "visst ja, jag har slutat bry mig".
Bragdguldet delas ut till det lag, idrottsman eller idrottskvinna som gjort den största bragden (eller prestation som det heter emellanåt) och i min värld har juryn varit ute och cyklat genom åren.
1990 lovade jag mig själv att sluta bry mig då Stefan Edberg fick Bragdguldet för att ha vunnit Wimbledon för andra gången medan Bengan Boys krossade giganten Sovjet i VM-finalen i handboll. Det var bara ett av många klavertramp av bragdguldjuryn.
Handbollslandslaget är för övrigt det senaste laget (1998) inom en bollsport (och puck) som fått bragdguldet och det är kanske därför ikonerna Mats Sundin och Thomas Brolin numera sitter med i bragdguldsjuryn.
Där får de heller inget enkelt jobb, för hur jämför man egentligen idrotter och prestationer? Tre Kronor vann allt som gick att vinna 2006, VM- och OS-guld, men alpinisten Anja Pärson fick bragdmedaljen. Tre Kronor kan aldrig övertrumfa den prestationen de gjorde 2006 (bara kopiera) och därför borde de vara chanslösa i fortsättningen. Och Henrik Stensson, vad ska han göra? Vinna samtliga majors? Och Zlatan, en av världens bästa fotbollspelare, vad ska han göra för att kunna konkurrera?
Nu var det Johan Olsson som skrev in sig i historieboken. Olssons femmil i Val di Fiemme var en solofärd i smärtans land där han ensam krigade sig mot guldet, jagad av ett gäng vargar med Petter Northug i spetsen.
Vilket i sin tur innebär att Henrik Stenson som gjort sitt livs säsong blev utan bragdguld och då är vi där, jämföra sporter med varandra, vilket jag inte tycker man kan göra.
Och eftersom jag inte varit någon fan av Bragdguldet och dess jury så är det nog bra om Johan Olsson blir den siste vinnaren.
Det mest ironiska med det här Bragdguldet är att det delas ut av en tidning som inte längre har en egen sportredaktion, ändå är det Svenska Dagbladets största dag på året då de nämns exakt överallt från klockan 13 och några timmar framåt – just tack vare sporten.

Mer läsning

Annons