Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Då kom jag hem igen...

/

Varje gång är det som att komma hem. Det är något av en euforisk känsla som infinner sig i kroppen när man tar den ljusblå tunnelbanelinjen mot Seven Sisters i norra London. Bussen tog mig sedan till White Hart Lane. Eller så kan man ta en promenad på två och en halv kilometer.

Annons

Förväntningarna är stora. Ett besök i souvenirshopen är givet. En mössa och två t-shirts blev det den här gången. Lokalen var proppfull två timmar innan kick off mot Newcastle. Vuxna män och kvinnor är i majoritet. Där finns allt att köpa och då menar jag allt. Tottenhams klubbmärke finns på alla tänkbara prylar.

Det var mitt 14:e besök på världens vackraste arena (har bland annat sett Niclas Alexandersson bli matchhjälte för Sheffield Wednesday med matchens enda mål).

Atmosfären gick inte att klaga på den här gången heller. Det är något speciellt när 36 000 tar i och skriker "Come On You Spurs". De drygt 3 000 personerna i hemmaklacken på kortsidan stod som vanligt upp under hela matchen.

Frustrationen bland de flesta på arenan var uppenbar ju närmare 90 minuter vi kom. Min ilska över att vi inte kunde trycka in bollen trots mängder av chanser blev större och större. Jag lever mig in i matcherna på ett sätt som jag själv blir förvånad över. Kärleken till ett lag som man har supportrat sedan 1982 upphör aldrig. Den blir bara större med åren.

Holländaren Krul i Newcastles mål gjorde nog sitt livs match. Har aldrig sett att samtliga utespelare sprungit fram till en målvakt efter slutsignalen. Jag satt kvar en bra stund efter matchen och funderade hur det var möjligt att det slutade 0–1. Men så är det att hålla på Spurs. Man är luttrad.

När jag traskade ner för trapporna tyckte jag mig känna igen en person framför mig, ropade Clive, och visst var det Clive Allen. En legendarisk forward som spelade för Spurs 1984-1988. 112 mål på 173 matcher.

Min första match på White Hart Lane var 1987. Vi slog Norwich med 3–0. Clive Allen gjorde alla tre målen. Han kom upp i otroliga 49 mål (liga och cup) säsongen 1986/1987, ett klubbrekord som står sig än i dag. Clive sken upp när jag berättade om att jag var på plats mot Norwich.

Efter den lilla pratstunden med Clive kändes det i alla fall lite roligare att lämna arenan.

Mer läsning

Annons