Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brithén kan receptet

Örnsköldsvik. Modos tränare Jim Brithén kan se tillbaka på en säsong som gick över förväntan.
– Vi vann silver, säger han.
Och grunden till det lades på försäsongen.

Annons

Jag flyttade upp första maj förra året, säger Jim Brithén när vi samtalar över en kopp kaffe i kafé Linlyckans trädgård en solig sommardag.
Då, för ett år sedan, var han här själv. Familjen hade ännu inte flyttat upp. De kom inte förrän i augusti. Tiden utan dem fyllde han med jobb.

FULLT UPP FÖRRA SOMMAREN
Förra sommaren minns jag inte så mycket av egentligen, utan det var mest träning och träning. Så de här upplevelserna, att komma ut till sådana här ställen, säger han och visar med en svepande gest på det omgivande landskapet, det saknar jag lite från förra året.
Han säger att han egentligen kanske hade tid men att han la den på hockeylaget träning, tester och samtal med var och en av spelarna för att lära känna dem och laget.
Det tar en himla tid. Så jag tycker att förra sommaren den bara försvann.
Men det var inte en förspilld sommar.
Den var ju bra för jobbet. Det var ju där vi la grunden för vad som hände sedan.
Och det som hände var ju att Modo vann SM-silver.
Så känns det. Vi vann silver. Och det kändes som om det var fullständigt otippat.
Jim Brithén berättar att det han fick höra om laget när han började var ungefär: I det här laget finns inte så mycket kunnande så vi får vara glada om vi kan hänga med.
Det var en inställning som inte passade Modos nye tränare.
Jag har så svårt att se det på det viset. Varför ska man betrakta sig själv som dålig? Kan man inte få lov att betrakta sig själv som ganska bra fast på ett realistiskt sätt? Det var väl det vi gjorde, fast ingen tippade oss.
Okej, sa jag, men drömmer ni inte om guld här då?. Nej, de tyckte att det får vi snacka lite tyst om.

HAR EN VISION
Jim Brithén suckar.
Vi måste ju ha en vision. Man kan väl ha en dröm om att vinna guld. Sedan kan man ha realistiska målsättningar som kanske heter annat. Det var så vi jobbade och därför säger jag att vi vann silver, för det var ingen som hade förväntat sig att vi skulle göra det.
Och därför känns det bra och det märks på killarna också att de är nöjda med det vi gjorde.
Men nu riktas blickarna framåt och fokus är inställt på den kommande säsongen. Åtta spelare har lämnat silverlaget och nya har kommit till.
Spelarna rör på sig och så får man komplettera med några svenskar, några finnar och några slovaker, och nån hit och nån dit. Det är ju intressant för oss allihop att skapa ett lag av det, tycker jag.

REPRIS PÅ RECEPTET
Och receptet är detsamma som förra sommaren hård träning.
Vi konstaterade allihop ganska snabbt, även spelarna, att grunden till resultatet det var vad vi gjorde förra sommaren när de tyckte att det var hårt. Och därför var det väldigt enkelt att få dem att köpa upplägget till denna sommar.
Till viss del får spelarna själva ta ansvar för sin träning.
Jag litar på dem, säger Jim Brithén.
Men jag tror fortfarande på det där att ett fiskstim som jagas av en haj får bättre kvalité i köttet än ett stim som simmar omkring i ett akvarium.
Det tror jag fortfarande och det vet de om.
Jim Brithén brinner verkligen för hockey, eller som han säger själv:
Det är ju mitt liv.

FARSANS FEL
Intresset har han fått med sig från barnsben.
Farsan tog på sig det, han sa att det var hans fel.
Fadern var Rögles starke man i många år. Han var klubbens ordförande och den som tog de beslut som behövdes, när de behövdes.
Han var den här gamla ideella, inte maffiabossen, men en sådan där som åkte runt med plånboken där bak och värvade spelare när det behövdes.
Det var väl då som Jim Brithéns hängivenhet till hockeyn föddes.
Det är det som jag tycker är viktigt när man håller på med det här, att man känner att den där hängivenheten finns inom en. Skulle jag tappa den, då ska jag göra något annat, säger Modos silvertränare som siktar på guld.

KAJ GLÄNNESTRAND

Mer läsning

Annons