Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

La handskarna på hyllan – nu är han tillbaka för OS: "Känns som att medaljen är nära"

Åtta år har gått sedan han ställdes inför mästerskapet som symboliseras av de fem olympiska ringarna. Nu är han tillbaka – och går för medalj. "Jag måste göra det här, för min dotters skull", säger Kennedy Katende.

Annons

I boxningshallen är väggarna täckta med löpsedlar, tidningsurklipp och stora tunga rubriker, med ännu större namn. Inne i boxningsringen tränar Kennedy Katende tillsammans med Christer Starrin.

Men de är inte ensamma i lokalen. På ett av borden ligger Kennedys dotter Emilia och sover. Trots att signalen från timern avlöses av ljudet från boxningsslagen verkar det inte vara något som stör. En stund senare vaknar hon och hoppar ned från bordet och ställer sig utanför ringen för att se när pappa boxas.

– Hon motiverar mig jättemycket och för mig är det väldigt viktigt att hon finns med i livet. Helst vill jag inte vara ute och resa så mycket, utan jag vill ge henne så mycket som möjligt. Men samtidigt känner jag att jag måste göra det här, för hennes skull. För att visa henne att man ska följa sina drömmar och göra allt man kan för att nå dem, säger Kennedy Katende.

Läs mer: Förbannelsen bruten för Kennedy Katende – tog karriärens första SM-guld.

Dottern Emilia är en stor motivation i karriären.

Han har haft en lång resa tillbaka till boxningringen. Från att ha lagt handskarna på hyllan är han tillbaka och nu väntar OS i Rio de Janeiro.

– Jag kan inte påstå att jag hade räknat med att vara med i årets OS, men det har alltid funnits i tanken. Det är klart att det varit mycket nu inför Rio, men jag tror att när man väl är på plats, det är då man börjar komma in rutinerna, säger han.

Katendes OS-debut kom under de Olympiska sommarspelen i Peking. Året var 2008. Sedan dess är det mycket som hänt. Han tog bland annat beslutet avsluta sin karriär för att i stället bli fosterpappa åt sin systerson Akilles. Ett beslut som inte var lätt att ta, men ändå självklart.

– Han behövde få bo med sin familj och inte hos okända människor i ett fosterhem.

I boxningshallen är väggarna täckta med löpsedlar, tidningsutklipp och stora tunga rubriker, med ännu större namn.

Vägen tillbaka till ringen började i mars förra året. Han syster skulle få tillbaka vårdnaden av Akilles och han kunde då ta upp drömmen mot OS igen. Då stod vågen på 118 kilo. Han skulle inom loppet av två månader bli tvungen att gå ned till 91 kilo, till den klass han kände att han hade möjlighet att tävla i.

Efter att ha förlorat mot Gabriel Richard i SM kunde han dock inte få en plats i 91-kilosklassen.

– Den viktklass som då fanns tillgänglig här i Sverige var 81 kilo. Det skulle innebära ytterligare tio kilos viktminskning, vilket jag trodde var omöjligt.

Läs mer: Bostadspuls: Hemma hos Kennedy Katende.

I samma veva hörde Uganda av sig. Boxningen i landet hade i stort sätt lagts ned och det behövdes någon utifrån som kunde få upp intresset. Kennedy Katende var den perfekta "någon".

– Det är den sport som tar in mest folk – allt från hemlösa till vanliga ungdomar. När jag inte fick chansen här i Sverige tänkte jag att det skulle ge mig möjlighet att göra nytta och inte bara boxas för att det är något jag älskar att göra. Jag har möjlighet att hjälpa de ungdomar som behöver någon att se upp till, en inspiratör.

Med i boxningshallen finns Christen Starrin, någon som haft stor del i Kennedy Katendes uppladdning inför OS i Rio.
I OS kommer Katende tävla för hemlandet Uganda, men trots det finns Sundsvall och Sundsvalls BK med i bilden.

Kennedy Katende har haft stor betydelse för boxningen i hemlandet Uganda.

– Sedan jag var i Uganda i juli förra året har boxningen kommit uppåt igen och mediabevakningen har ökat. Jag vet att jag påverkar många och det är många som hoppas att jag ska ta den här medaljen och att boxningen ska växa och uppmärksamma ännu mer där nere, för den gör så stor skillnad.

Att han inte tävlar för Sverige lägger han inte mycket vikt vid. Sundsvall och Sundsvalls BK finns alltid med, trots att det är Ugandas dräkt han kommer bära under OS.

– För mig är det ganska lite som handlar om vilket land jag tävlar för. 2008 tävlade jag för Sverige och nu i tävlar jag för Uganda. Jag brukar alltid säga att det kommer att stå Uganda som tävlingsland, men jag bor och tränar i Sundsvall. Jag ser det som att jag tävlar för både Uganda och Sundsvall.

Väggarna pryds även med gamla boxningshandskar, medaljer och utmärklser.

Träningarna är både långa och tunga och snart har han nått sitt mål – OS i Rio de Janeiro 2016.

Med två veckor kvar till OS har han snart nått resans mål. När det kommer till motståndet i Rio de Janeiro ställs han mot den absoluta världseliten.

– Vad ska man säga? OS är alltid ett OS och där tävlar de absolut bästa. Det är 28 boxare som är riktigt bra och jag är en av dem. Det är alltid svårt, men inför detta OS har allt gått som på räls. Jag kom tillbaka ett år innan, lyckades gå ned så pass mycket i vikt, lyckades kvala in och vann därefter mitt första SM-guld. Det känns som att OS-medaljen är nära. Om jag får säga det har jag gjort mer nu, än vad jag kunde göra förra gången.

Trots att OS är det absolut största i karriären stannar drömmarna inte där.

– Man förstår inte hur stort det är och hur bra jag gjort det för att ta mig hit. Jag vill inte stanna där, jag vill hellre sikta högt och se var jag landar sen. OS har alltid varit största målet, det och att bli proffs. Nu är det bara medaljen kvar, säger Kennedy Katende som under lördagen lämnar Sundsvall för OS i Rio de Janeiro.

På väggen i boxningshallen finns bilder på de stora stjärnorna, däribland George Scott och Muhammad Ali.

Inne i boxningsringen står Kennedy Katende tillsammans med Christer Starrin. Utanför finns dottern Emilia som nyfiket ser på när pappa Kennedy tränar.

OS i Rio de Janeiro blir Katendes andra OS. Förra gången deltog han under OS i Peking, 2008.

Mer läsning