Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är det bara Maria som bryr sig?

Annons

Scandic Hotell för en tid sedan: Ångermanlands Fotbollsförbund arrangerade distriktsårsmöte. Jag var med på ett hörn, snikade i mig lite käk, snackade lite löst med några klubbledare och konstaterade snabbt:
Den totala herrdominansen.
Det var män, män och åter män. Långa och korta, tjocka och smala, hårfagra och flintisar.
Och frågan infann sig:
Var höll alla kvinnor hus?
Klubban föll:
Vad härligt att det är så stor uppslutning, sa ÅFF-ordföranden Bernt Lindström och gnuggade händerna av förtjusning. Han räknade uppenbarligen bara antalet årsmötesdeltagare.
Det gjorde inte jag.

Med undantag av två mötesfunktionärer och pristagaren Magdalena Åstrand hittade jag bara en dam i sällskapet. Styrelseledamoten Maria Nilsson hon som brinner för damfotboll och enligt uppgift gör ett sjuhelsikes bra jobb.
Möjligen missade jag någon, men det förändrar inte intrycket och gör inte frågan mindre berättigad.
Är det bara Maria Nilsson som bryr sig om Ångermanländsk fotboll?
Självklart inser jag att det finns många tjejer som är engagerade i fotbollen på ett eller annat sätt. Men jag blir bekymrad när jag tänker på hur många flickor det är som sparkar boll men hur få det uppenbarligen är som företräder dem.
Det behöver man naturligtvis inte ha kvinnligt kön för att göra. Men att alla styrelser och kommittéer domineras av män är tillräckligt för att få mig att höja på ögonbrynen.
Det kan inte vara bra. I synnerhet inte för damfotbollen.
Och som av en händelse träffade jag företrädare för Själevads fotbollsdamer. Ett gemensamt snack inför säsongens tvåvägskommunikation stod på programmet.
Det blev en trevlig dialog med Uffe, Ante och Janne.

Situationen är inte unik. Samma snedfördelning råder på andra håll i samhället. I bolagens styrelser inte minst. Kort och gott; bland förtroendevalda. Men att rycka på axlarna och säga att så här är det bara är klenare än klent.
Vi frågar oss istället: Vems är felet och vad beror det på? Är tjejer ointresserade av demokratiska processer? Vill de bara spela fotboll inte påverka utvecklingen?
Törs ingen armbåga sig fram bland gubbarna? Eller är ett distriktsårsmöte bara en anledning till äta gratis och slippa familjen för en kväll?
Tjejer kan visst sjutton är det så. Det behövs inga kampanjer för att bevisa det. Tjejer kan väldigt mycket. Mycket mer än att göra två saker samtidigt.
Inte minst i idrott och det har vi i den mansdominerade sportmurvelvärlden, åtminstone på vår gubbtäta redaktion, sedan länge lärt oss.
Kom igen nu, tjejer: Skicka fram de duktiga organisatörerna, strategerna och visionärerna. Spill inte tid på gnäll över att damfotbollen får för lite sändningstid och spaltutrymme.

Mötte en rutinerad FV-spelare:
Redan nu kan jag säga att Janne Westerlund är den bästa tränare jag har haft.
Inte en löpning utan boll, sägs det.
Hm

Modo Hockey vinner SM-medaljer redan i helgen. Jag tror på silver trots att AIK har en puckmotare som heter Kim Martin.

Luleås nackskadade Jan Sandström fick applåder då han kom på benen och lämnade Kempehallens is i torsdags.
I tisdags i Delfinen var det andra tongångar mot Wernblom efter en ben- tackling

Inför drama nummer fem:
Faller Modo in i Luleå-lunken är det kört, sa en röst i telefonluren. Idrottsanalyser kan ge mig gåshud. Men det där hade inte ens Jim Brithén sagt bättre.

ULF EKLUND

Mer läsning

Annons