Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Spelmansstämma med tradition på Gnistan i Ö-vik

För oss som spelar musik i någon form är några av höjdpunkterna de tillfällen när vi får träffas och spela tillsammans, lyssna på andra som spelar, och kanske hitta ny musik att tycka om.

Annons

Under sommaren har vi som spelar folkmusik många tillfällen att träffas, men på vintern är det glesare mellan spelträffarna. Därför är vinterstämman i Ö-vik efterlängtad. Den har hållits varje år sedan 1994. Genom åren har stämman bytt lokal några gånger, men stämmans inriktning och själ har alltid varit densamma: Stämman är öppen för alla. All slags musik är välkommen.

Den 25 januari var det dags för årets stämma på Gnistan i Gullänget. Vid 12-tiden började de första spelmännen dyka upp, och snart kunde man höra musik spelas överallt.

Klockan 14.00 samlades spelmännen vid scenen för allspelet och invigningen av stämman. Mäktigt med så många spelmän tillsammans! Sedan var det dags för scenprogrammet, där den som ville spelade några låtar inför publik. Den spellistan fylldes ovanligt snabbt i år. Det blev totalt tre timmar med varierad musik, allt från country till jazz och folkmusik, traditionellt och nytt. Jag tror att alla fick höra någon egen favorit.

Men scenprogrammet är ju bara en del av stämman. Under tiden pågick buskspelet i andra delar av lokalerna. Om man ville ta en paus från scenprogrammet så kunde man gå omkring och lyssna på alla andra som spelade. Varför inte passa på att fika eller äta palt medan man lyssnar?

När scenprogrammet var slut började det som för många spelmän är den ”verkliga” stämman. Då började buskspelet på allvar. Överallt i lokalerna kunde man höra musik under kvällen. Men allt har ett slut, och vid halvtiotiden började de flesta känna sig nöjda. På vägen hem tänkte nog många på nån ny låt man hittat, eller nån ny spelkompis. Eller kanske bara: Vad kul det var idag!

Vi har alla olika förväntningar på en spelmansstämma. Att som lyssnare plocka ut ”russinen ur kakan”, det vill säga ta det man tycker bäst om, och spara det inom sig är helt okej. Vi är ju alla olika och har olika musiksmak. Men om man vill förstå och förmedla en rättvis bild av vad en spelmansstämma verkligen är, då måste man också berätta om alla andra som spelade där. Och det räcker inte med att bara lyssna på scenprogrammet. Man bör vara med hela dagen. Annars missar man nåt som är en viktig del av den tradition vi lever i och vill föra vidare. Man missar spelmansstämmans själ.

Karl-Johan Gidlund

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel