Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nicke höll pennan in i det sista

/
  • Nicke som konferencier i Stadsparken.
  • Märkt av sjukdom berättar Nicke Sjödin om det som kom att bli hans sista bok,
  • Nicke Sjödin var under hela livet en varm ambassadör för Röån, hembyn utanför Junsele. Så här lyder avslutningsorden från byn:
  • Nicke Sjödin utanför sitt hem på Bruket i Sollefteå.
  • Nicke och sonen Jerker presenterar boken

En av Ångermanlands mest folkkära profiler, Nicke Sjödin, har gått ur tiden. Efter flera års kamp mot sjukdomen avled han på Sollefteå sjukhus den 8 april.

Annons

Under torsdagen samlades familjen i det röda huset på Bruket i Sollefteå, som varit hans hem i många år. Trots att han varit cancersjuk i två års tid var dödsfallet inte väntat.

– Nej, det kom ganska plötsligt. Vi hade väl trott allihop att han skulle tyna bort, säger sonen Jacke Sjödin.

Pennan höll han i handen in i det sista. I tisdags skrev Nicke Sjödin några rader på sin blogg, där man kunnat följa hans väg genom sjukdomen. I inlägget, daterat den 7 april, berättar han om en "lugnare natt" och att ryggen känns bättre, men att han som vanligt är "matled".

Ännu några dagar tidigare satt Nicke Sjödin med i den fullsatta salongen på Hullsta Gård för att se musikföreställningen "Hej Povel", en hyllning till Povel Ramel där bland annat Jacke Sjödin och mångårige vännen Lasse Eriksson deltog.

På onsdagseftermiddagen talade han med sin hustru i telefon. Allt verkade vara som vanligt tills familjen fick besked om dödsfallet.

– Hans hjärta slutade bara att slå, säger Jacke Sjödin. Det var fantastiskt bra på det sättet, att han slapp tyna bort och bli sämre och sämre. Nu kunde han skriva och vara aktiv in i det sista; han ville själv inte bli något paket. Han dog mitt i steget – även om det var ett ganska stapplande steg.

I slutet av september 2008 medverkade Nicke Sjödin i en intervju med Tidningen Ångermanland. Ämnet var hans nya bok, "Åtabak", men det blev också en del prat kring sjukdomen, den cancertumör i matstrupen som inte gick att operera bort men som hölls i schack med cellgifter.

"Har man levt frisk och lycklig i 74 år kan man inte klaga om det krånglar lite på slutet", sa han då.

Annons