Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sollefteå Amatörteater och Teater Babel gav en unik improvisationsföreställning

Den 1 maj hölls i Sollefteå Amatörteaters lokal en "one and only" föreställning av medlemmar i Sollefteå Amatörteater som slagit sig samman med delar av Teater Babel, en asylteatergrupp från Kramfors. Ledare för gruppen är Agneta Holmström, inflyttad dramapedagog från Stockholm, nu boende i Bjärtrå.

Annons

Agneta bjöds in till en workshop i improvisation vid Sollefteå Amatörteater hösten 2018. Därefter bildades en grupp som träffades en kväll i veckan, under våren. Gruppen arbetade i huvudsak med teaterimprovisation och hade jätteroligt tillsammans, och med sina improvisationer. När vårterminen led mot sitt slut tyckte man att det skulle vara roligt om fler fick ta del av denna form av teater som föds i stunden.

1 maj gavs föreställningen: ”Den huvudlösa måsen – en improvisationskväll med dårfinkarna.” Publiken var oförberedd på vad vi kunde vänta oss. Många var ovetande om vad improvisationen innebar. Det fanns visst inövat material som till exempel ”städerskan” som återkom som en röd tråd genom föreställningen. Städerskan som inte platsade bland skådespelarna och aldrig, trots envisa försök, fick läsa sin dikt som hon skrivit. På slutet gavs hon motvilligt utrymme och förvandlades till en primadonna.

Överraskande blev publiken inbjuden att vara med och bestämma vilka olika teman som sketcherna skulle innehålla. Liftaren som stod vid vägkanten och vars sinnestämning smittade av sig till bilens passagerare. Det kom ständigt nya liftare och bilens passagerare gick igenom en rad olika känslor som de tilldelats av publiken . Den duktige flamencogitarristen med sin följeslagerska. ”Frys-sketch" där improvisationen frös till och publiken fick bestämma plats för fortsättningen. Gatsoparen en inövad sketch. "Tics-bänken", där ett tics smittade av sig, och förstärktes, från en person till en annan. "Skrivmaskinssagan" där två författare genom vad de skrev i stunden bestämde vad som skulle hända.

Publiken bestämde titeln på sagan och skådespelarna agerade. "Dr Krupp": Tre skådespelare; ett barn en förälder och en doktor . En återkommande historia men där skådespelarna improviserade utifrån publikens förslag om vilket tema som sketchen skulle ha.

Slutligen ”Moppepojkar” som började med tio, men där en och en försvann. Till slut var det endast en kvar. Under föreställningen mognade handlingen fram och publiken blev delaktig i slutresultatet. Vi som publik visste först inte vad vi hade att förvänta oss. De flesta av oss är mera vana vid att bli underhållna.

Ann-Christin Tjernström

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel