Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Förändring är nödvändig även om den gör ont

Att civilminister Ardalan Shekarabi (S) plötsligt meddelar att den planerade regionbildningen skjuts på framtiden är inte så dramatiskt som man kanske kan tro.

Annons

Att tidsplanen varit pressad har varit känt ända sedan han presenterade sina planer och tillsatte den indelningskommitté som fått i uppdrag att rita den nya kartan. Att planen skulle möta motstånd fanns också med i beräkningarna, men kanske trodde Shekarabi att åtminstone ett par av de inblandade länsstyrelserna skulle gilla det förslag som nu varit ute på remiss. I stället visar det sig att alla länsstyrelser sagt nej till det liggande förslaget.

LÄS OCKSÅ: Mer självstyre än så här får inte Norrland

Ledarredaktionen välkomnar en ny storregion. Samtidigt finns ingen anledning att rusa allt för fort, och att planerna skjuts upp i vad som ser ut att bli ungefär ett år, från 2018 till 2019, är ingen anledning att rasa.

Dock finns risk för att länsstyrelserna kommer att vara lika kritiska nästa gång de får ett förslag att ta ställning till. Det här handlar ju om saker som arbetstillfällen, om kollegor som kanske mister sina jobb eller måste flytta, och kanske även en och annan landshövding får en liten orosknut i magen och helst vill ha det som det alltid har varit.

I det läget kan det vara svårt att anta det större perspektivet och tycka att fördelarna väger tyngre än de personliga nackdelarna.

Inför nästa vända är det därför av största vikt att civilministern och hans crew tar till alla till buds stående medel för att tydliggöra vad regionbildningen ska vara bra till. Att många inblandade i processen inte riktigt förstår syftet med regionbildningen är knappast en bra grund till en så omfattande reform.

Frågan är vad som händer 2019, då vi haft ett val och regeringsfrågan helt öppen. Skulle vi få ett regeringsskifte är det långt ifrån säkert att en ny regering har samma ambitioner i regionfrågan som Shekarabi trots allt har. Därför är det mycket synd att han släpper bollen nu när han var så pass nära.

LÄS OCKSÅ: Vi har inte råd med fler år av politisk passivitet

Regionfrågan har stötts och blötts i över fyrtio år. Ett år mer eller mindre gör ingen stor skillnad, men det finns väldigt lite att vinna på att skjuta upp omorganiseringen av statens förlängda arm i landet mycket längre än så.

Norrland behöver en stark röst gentemot resten av landet. Den rösten finns förhoppningsvis i den nya Norrlandsregionen, som faktiskt för första gången ger Norrland (om än inte riktigt hela landsändan) en gemensam organisation på flera viktiga områden för att kunna hantera framtidens utmaningar.

Annons