Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Fastna inte i bakslagen – #metoo har gjort skillnad på riktigt

Artikel 1 av 1
Ledare om jämställdhet
Visa alla artiklar

Annons

I dagarna är det två år sedan som #metoo-rörelsen briserade i Sverige, och i många andra länder. Tusentals personer vittnade om övergrepp och ofredanden, tusentals skrev under upprop, och systerskapet har sällan varit så påtagligt som under några veckor hösten 2017.

Det talades om revolution, även jag använde det ordet. Så här två år senare finns all anledning att ställa frågan om det verkligen var en revolution, och vilket resultat rörelsen haft och har i dag.

Vissa revolutioner sker över en natt, eller åtminstone under en mycket begränsad tidsram. Andra, som till exempel den industriella revolutionen eller den pågående digitala revolutionen är svårare att avgränsa och kan pågå under lång tid. Ibland är det först långt senare man kan konstatera att något varit en revolution. Därför är det kanske för tidigt att utvärdera #metoo-rörelsen. Men det går absolut att försöka se vad den hittills lett till.

I Sverige har en stor del av den offentliga debatten kommit att handla om enskilda fall av uthängningar. Det är synd, och jag förstår dem som menar att rörelsen drabbats av ett stort bakslag. Kanske kan man här dra paralleller till Greta Thunberg. Hon vill att vi ska lyssna på forskningen och agera, men i stället hamnar hon ständigt i fokus för debatten. Vi som engagerade oss i #Metoorörelsen vill att den debatten ska handla om strukturer och se handling. Därför känns det såklart ledsamt när enskilda fall får vad som upplevs som för stort utrymme.

Ändå vill jag hävda att rörelsen haft positiva effekter, men kanske lågfrekventa sådana som inte ger några braskande rubriker.

Redan för ett år sedan gjordes en Sifoundersökning på uppdrag av Män för Jämställdhet, som undersökte mäns attityder och hur de påverkats av #metoo. Dryga 40 procent svarade att de på grund av rörelsen rannsakat sig själva och sina beteenden. 39 procent svarade att de blivit mer engagerade i jämställdhetsfrågor.

Det kan inte ses som något annat än positivt. Hela 85 procent svarade att män har ett gemensamt ansvar för att motverka sexualiserat våld och trakasserier. Det man frågar sig är hur många som i praktiken tar det ansvaret, men helt klart går det att se en attitydförändring och faktiskt förändring måste ju bottna attityder.

Förra året gjorde DN en enkät med de 233 största arbetsgivarna i Sverige om vad de gjort efter #metoo. Hela 75 procent svarade att de vidtagit åtgärder. Också regeringen har tagit flera olika initiativ med koppling till #metoo.

Många jag personligen talat med upplever också att det finns ett före och ett efter #metoo. Att det har blivit svårare för män att komma undan med trakasserier och ofredanden, och inte minst är det många kvinnor som fått råg i ryggen när det kommer till att anmäla och prata om vad man varit utsatt för. En av de allra viktigaste delarna av #metoo vad just denna; att flytta skulden från offer till förövare. Och även om inte alla förövare behöver ta konsekvenserna av sina handlanden så mår den som blivit utsatt bättre av att veta och känna att "det var inte mitt fel".

Häromdagen kom ett nytt jämställdhetsindex för alla EU-länder. Sverige toppar listan, och har dessutom bättre resultat än vid förra undersökningen 2017. Om #metoo har något med detta att göra ska jag låta vara osagt, men klart är att utvecklingen trots diverse bakslag går åt rätt håll. Och kanske är det så vi ska se på #metoo – som en del i något större, ett viktigt steg på vägen mot ett jämställt samhälle – snarare än en isolerad händelse som ensam gjort revolution.