Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Det är flyktingarna som är hotade och utsatta, inte Sverige

I skrivande stund når mig nyheten att en syrisk man på flykt skjutits ihjäl av grekisk gränspolis, när han försökte korsa gränsen från Turkiet.

Bilder och filmer sprids där föräldrar försöker skydda sina barn mot tårgas och gummikulor vid gränsen mellan Turkiet och Grekland, där tusentals flyktingar samlats sedan Turkiets president Erdogan i helgen meddelade att han öppnar gränsen mot Europa. Gränsen som stängdes för fyra år sedan genom ett avtal mellan EU och Turkiet, som skulle ge Turkiet sammanlagt 6 miljarder euro för att stoppa flyktingar från att ta sig vidare in i Europa.

När nyheten kom lade moderaternas gruppledare i riksdagen, Tobias Billström, tidigare migrationsminister, upp en bild på Twitter där han själv står som en gigantisk gränsvakt. Till bilden skrev han: "Regeringen bör nu omedelbart aktivera gränskontrollmekanismer och kalla in extra personal. Snabbt och omgående. Utan dröjsmål." Som om vore vi hotade av främmande makt.

Moderatledaren Ulf Kristersson poserar som om han ska ut på jakt med orden "Flyktingkrisen 2015 får aldrig upprepas", och "Stärk gränsen". Jag förstår bara inte hur vi undviker flyktingkris genom att stärka våra gränser? Det blir väl ännu mer kris för flyktingarna om de inte har någonstans att ta vägen och hamnar i tårgasregn på gränsen mellan Turkiet och Grekland?

Nuvarande migrationsminister Morgan Johansson (S) säger att vi inte ska tillbaks till situationen 2015. Den som utmynnade i den tillfälliga utlänningslag som skulle ge Sverige andrum.

Ett andrum, som enligt regeringen syftade till att minska antalet asylsökande i Sverige och istället få dem att söka sig till andra länder i Europa. Och precis som ordet antyder, skulle lösningen vara tillfällig. I ett pressmeddelande från regeringen den 24 november 2015 står att: "Regeringen vill därför under en period anpassa asylreglerna till miniminivån i EU. [...] De åtgärder regeringen nu föreslår är nödvändiga i den akuta situationen men inte i sig en långsiktig väg framåt."

Ett par månader tidigare stod statsminister Stefan Löfven på Medborgarplatsen i Stockholm och skanderade att hans Europa inte bygger murar. Sedan gick det fort, minst sagt.

Jag känner inte igen mitt Sverige. Jag känner inte igen den hårda tonen. Talet som får det att låta som om flyktingkrisen år 2015 var en kris för Sverige. Talet som får det att låta som om de syriska flyktingarna som mer eller mindre förvarats i Turkiet är ett större hot mot oss än vad krig är mot dem.

Och tanken på att den tillfälliga utlänningslagen skulle vara just tillfällig, och syfta till att bygga upp en stabil mottagarorganisation för de asylsökande som söker sig hit övergavs nästan lika snabbt som den hade annonserats.

Asylrätten är en internationell rätt för varje människa som drabbas av krig och förföljelse att söka asyl. Det är en mänsklig rättighet, som Sverige nu aktivt bidrar till att underminera.

Det är fyra år sedan andrummet infördes. Fyra år som kunde ha utnyttjats till att bygga en stabil mottagarorganisation. År som kunde ha använts till att utveckla strukturer för långsiktigt flyktingmottagande. Fyra år för att ta tag i brister i integrationen.

Istället byggde Sverige murar och håller bit för bit på att montera ner Migrationsverket.

Det finns ett ord för dessa reaktioner mot människor på flykt: skamligt. Det är skamligt att inte bara se på när människor fortsätter att fly, utan att dessutom aktivt försöka hindra dem när de riskerar sina liv för att deras nuvarande situation än värre ändå. Det är skamligt att låtsas som om det är oss, i Sverige, som det är synd om. Än skamligare att få det att låta som om vi hotas av en främmande makt med beväpnad armé, när "hotet" bara består av män, kvinnor och barn i en situation som många av oss knappt kan föreställa sig, som försöker använda den mänskliga rättighet de har att försöka skapa ett bättre liv.