Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Åtta timmars arbetsdag är inte en naturlag

Allt sedan åttatimmarsdagen infördes år 1919 har med jämna mellanrum debatten om ytterligare arbetstidsförkortning blossat upp. Och ibland har den gett resultat. 1970 lagstiftades om 40 timmars arbetsvecka, och den lagstadgade semestern har utökats eftersom.

Vänsterpartiet är det enda parti i Sverige som driver frågan om sex timmars arbetsdag. Deras senaste förslag går ut på att testa sex timmars arbetsdag i alla kommuner i landet, på utvalda arbetsplatser. Arbetsplatser där de anställda med bibehållen lön skulle få kortare arbetstid. Kostnaden för försöket sägs uppgå till två och en halv miljard kronor. Med tanke på att det bara är ett försök med få utvalda arbetsplatser är det lätt att förstå att kostnaden för en generell arbetstidsförkortning är svindlande.

Sex timmars arbetsdag har redan testats på flera håll i landet, med varierande resultat. Förespråkarna använder ofta sjuktal som ett argument, genom att påstå att sjukskrivningarna skulle minska med kortare arbetstid. Det är inte helt sant. På vissa håll har sjukskrivningarna minskat vid arbetstidsförkortning, men på andra håll har de ökat. Dessutom är sjukskrivningar särskilt vanligt bland personer som redan arbetar deltid.

Å andra sidan kan ekonomisk oro och stress orsaka om inte sjukdom så åtminstone besvärligare återhämtning vid sjukskrivning. Det skulle kunna vara en delförklaring till att de som arbetar deltid oftare är sjukskrivna. Många deltidsarbetare har dessutom en önskan om att arbeta heltid, företrädesvis av ekonomiska orsaker.

Att sjuktalen skulle minska är hur som helst inte ett vattentätt argument för arbetstidsförkortning, givet att de försök som gjorts varit relativt kortvariga och det är oklart vilka orsakerna till sjukskrivningarna varit.

Men det finns andra argument för att införa sex timmars arbetsdag.

Ett är att automatiseringen av många tjänster helt enkelt gör mänsklig arbetskraft överflödig. Vi lever i en revolutionerande tid, där digitalisering och robotisering tar över och gör många yrkesgrupper och arbetsinsatser av mänskliga händer överflödiga. Enligt en prognos kommer endast en av åtta arbetsuppgifter som försvinner att ersättas av nya.

Allt fler hävdar att en människa inte kan vara effektiv under en åtta timmars arbetsdag. Flera privata företag har infört sex timmars arbetsdag och säger att de anställda får mer gjort under sex timmar än vad de tidigare fick under åtta timmar. Ett exempel är Toyota i Mölndal som tillämpat kortare arbetsdagar sedan 2002, och där inte en tanke finns på att återgå till det gamla. Samtidigt har man utökat öppettiderna för sina kunder. Den kortare arbetstiden är också ett bra argument vid rekrytering, något som flera företag med kortare arbetsdagar vittnar om.

De anställda upplever ofta att det så kallade livspusslet blir lättare att hantera. Det hävdar Maria Bråth, vd på Brath i Örnsköldsvik, ett företag som tillämpat sex timmars arbetsdag sedan begynnelsen. Samtidigt får deras anställda kompromissa bort andra saker, som flextid eller möjlighet att arbeta hemifrån.

Många landsting som har svårt att rekrytera både läkare och sjuksköterskor kanske skulle komma billigare undan om de sänkte arbetstiden för sina anställda i stället för att betala de betydligt högre kostnaderna för stafettpersonal?

Men argumenten för kortare arbetsdagar avfärdas, särskilt från högerhåll, som naiva, oansvariga och utopiska.

Vi måste arbeta mer, inte mindre, sägs det. Pensionsåldern bör höjas, inte sänkas. (Det kan ju vara så att kortare arbetsdagar gör att vi håller längre och att en högre pensionsålder därigenom skulle vara enklare att genomföra.)

Argumenten är ungefär desamma som de var för hundra år sedan, innan åttatimmarsdagen infördes. Knappast något århundrade har varit så omvälvande och världen har aldrig tidigare utvecklats så snabbt, men en sak tycks ligga fast; tron på att 40 timmars arbetsvecka är det naturliga, omöjligt att ändra på.

Frågan är ändå om generell lagstiftning om arbetstidsförkortning i ett i övrigt orört system är rätt väg att gå. Det behövs knappast fler regler på arbetsmarknaden, däremot större flexibilitet.

Och varför är det just arbetstiden vi får betalt för? Det finns personer som får lika mycket gjort på två timmar som andra behöver åtta timmar för att utföra. Ska då dessa personer ha lika mycket betalt? Svaret på frågan kanske är ja, men den måste ändå kunna ställas.

Andra kanske gärna arbetar femtio timmar i veckan, om de får göra det på sitt sätt. På tider man bestämmer själv, med leveranskrav snarare än närvarokrav.

Någon måste betala. Vissa arbeten kräver närvaro, det vill säga mantimmar. Ett privat företag, exempelvis en liten butik eller ett café behöver täcka upp sina öppettider med personal. Om dessa vill jobba mindre med samma betalning kan det i vissa fall bli för dyrt, näst intill omöjligt att få ihop det. Nu finns det såklart andra sätt att minska kostnader även för småföretag. Det kan handla om sänkta arbetsgivaravgifter och sociala avgifter, eller andra skattelättnader.

Samtidigt krävs en god tillförsel av skattemedel för att kunna finansiera arbetstidsförkortning i offentlig sektor.

Frågan är om en generell arbetstidsförkortning är lösningen, eller om det finns andra modeller för att fördela arbete, ge individen mer frihet och samtidigt upprätthålla välfärden?