Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Slutkrönika: En ny roll för Riks?

I en rad artiklar har vi de senaste veckorna vridit och vänt på fenomenet Riksteatern. Det är tydligt att Sveriges största turnerande teater sedan några år spelar rollen av två herrars tjänare.

FOKUS RIKSTEATERN

Vår rundringning till teaterföreningarna visade att klyftan mellan stad och land successivt ökar. Lättsammare utbud till småorterna (helst med en eller få aktörer) och konstnärligt ambitiösa projekt till städerna. Det är en spänningsfylld situation där repertoaren emellanåt speglat väl förutfattade meningar om landsortens och storstadens människor och deras referensramar.

Riksteatern är den statligt finansierade kulturinstitution som legat närmast kulturpolitikens ideologiska centrum. Det har fått till följd att nycirkus, grafitti, hiphop sköljt, liksom missionerande, över landet. Nuvarande vd:n Magnus Aspegren har på ett snyggt sätt modererat utbudet och verkar också ha stabiliserat organisationen. Han har hög trovärdighet hos sina många samarbetspartner.

Riksteatern marknadsför sig gärna som folkrörelse, men det är en förhållandevis passiv rörelse det handlar om. De 230 föreningarna finns till framför allt för att hantera gästspelen, och inte för att agera social kraft med sikte på att förändra kulturens roll och status.

I dag söker Riks en ny roll, en nutida tolkning av sin folkrörelseidentitet.

Ett sätt skulle vara att kliva in i fristadsdiskussionen, På flera håll, bland annat i Göteborg, har Riksteatern samarbetat med konstnärer med erfarenhet av flykt och exil. Det är med stor sannolikhet rätt tid att nu ta steget fullt ut och bjuda in en egen fristadsdramatiker. Det finns många konstnärer runt om i världen som förföljs för de repliker de skrivit. Med 42 000 medlemmar och 261 miljoner från staten borde Riks kunna organisera detta tämligen smidigt.

Att säga ”plats på scen ” för den sortens yttrandefrihet skulle vara att ta begreppet folkrörelse på verkligt allvar.

Och en mer än 80 år gammal institution skulle få en ny, spännande huvudroll.

Läs också: Gunilla Kindstrand: Älskar - älskar inte?

Läs också: Riksteatern - Klyfta mellan stad - land

Läs också: Monologälskare, flytta till glesbygd!

Läs också: Från turnerande nationalteater till arrangör av hiphop

Läs också: Teaterforskaren: Riksteatern riskerar att marginaliseras

Läs också: Svårighet att nå ny publik och kulturens "vita fläckar" är utmaningar för Riksteaterchefen