Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sluta hata på fotbollsmatcher!

"Är du förlamad i armen, eller har du tappat bort flagghelvetet? Är du helt jävla dum i huvudet?"

Mannen som sitter bredvid mig kastar sig upp från åskådarplats vid fotbollsplanen och tar några hastiga, aggressiva steg fram mot sidlinjen. Han blänger på linjedomaren med svarta ögon.

Mannen spottar saliv och fräser ut snor. Sedan sätter han sig. I några sekunder. Tills huvuddomaren blåser frispark.

Då rusar han upp igen.

"Men nu jävlar får du väl ändå ta och ge dig! Ser du i syne också? Det där var för i helvete ingen frispark. Ge den som ramlade rött kort för filmning istället! Det är den jäveln värd!"

Nu får jag nog. Jag har varit på många herrmatcher under den här säsongen och nästan varje gång är det någon som går över gränsen och spyr galla på domare och spelare. Det är oftast, eller rättare sagt, det är alltid män i övre medelåldern. De verkar anse sig ha en rättighet att hejdlöst skrika okvädesord till höger och vänster. Hatet riktas mot domare och spelare i motståndarlaget.

"Men nu får du väl ge dig", säger jag. "Är det inte bättre att du tittar på fotbollsmatchen, och peppar laget du hejar på, istället för att fokusera på vad domaren gör och inte gör?"

Mannen tvärtystnar. Vänder sig emot mig. Och säger:

"Sköt dig själv du, och skit i andra."

Vad den här mannen inte verkar förstå är att hans beteende inte är hans ensak. Hans ilska, frustration och hat, som kanske grundar sig i något annat, sprider sig både runt och på planen. Hejaropen från publiken blir mer negativa och nedlåtande. Och spelet på planen blir smutsigare.

Sedan har vi domarna. De är verkligen hjältar. Det spelar ingen roll vad de gör, och inte gör, så får de hård kritik. Högt och ljudligt. De vet att de i 90 minuter kommer att ifrågasättas av "experter" i publiken, som trots att de sitter vid den ena planhalvan ser att det är offside, 50 meter bort på den andra. Att sedan tvingas utstå verbala förnedringar, hat och ibland hot från människor som inte är med i matchen är fullständigt oacceptabelt.

Jag upplever att glåporden och hatet blir allt vanligare och grövre. Därför blev jag inte förvånad när jag nyligen läste att en linjeman blivit mordhotad av en person i publiken under en division 3-match. Händelsen togs, tack och lov, på allvar. Domaren blåste av matchen och personen portades från hemmalagets idrottsplats.

Vi måste vara rädda om de få domare vi har!

Men ännu viktigare, det finns barn i publiken, som ser, hör och lär av vuxna. Vilka signaler får de? Är det okej att åttaårige Kalle skriker "Är du dum i huvudet din jävel", till sin idrottslärare i skolan? Eller att han ropar "Är du förlamad i benen, din idiot" till sin jämnårige kamrat när de spelar fotboll?

Så nej, du ilskna man på bänken, jag kan inte skita i dig. Dina okvädesord från publikplats är inte din ensak. Det drabbar alla.

Jag har ledsnat på denna jargong och attityd kring fotbollsplanerna och kommer hädanefter att säga ifrån när jag tycker att någon går över gränsen för vad som är acceptabelt. Jag hoppas att vi blir flera som gör det.

För fotbollens skull – och för barnens.

Maria Lindberg är journalist på allehanda.se och fotbollsälskare

Läs mer: Domarkåren vill ha en bättre respekt

"Jag saknar glimten i ögat"