Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våghalsens liv förändrades av föräldraskapet

/

Från att kasta sig ut för branta stup – till att byta bajsblöjor och läsa sagor.
Livet har verkligen förändrats för den före detta extremskidåkaren Patrik Lund sedan han blev pappa.
Fast det är inget han misströstar över.
– Att skaffa barn är ett äventyr om något, säger han.

Annons

Under en lång tid kretsade Patrik Lunds liv kring skidåkning.

Fast inte vilken som helst utan den av det extrema slaget.

– Jag åkte på heltid i åtta år, säger han och fortsätter:

– Jag brukade vara i Kittelfjäll tills slutet av januari innan jag drog vidare till alperna. Om det var dåligt med snö där så åkte jag över till Nordamerika och åkte där i stället. Efter det åkte jag upp till riksgränsen och var där tills de stängde vid midsommar. Sedan jobbade jag några månader och sparade ihop tillräckligt med pengar för att kunna göra om det vintern därpå.

Vad är det som är tjusningen med just extremskidåkning?

– För mig är det farten. Adrenalinet bara pumpar i kroppen när man störtar ner för ett berg. Det är nästan en euforisk känsla.

Har du aldrig varit rädd?

– Visst kunde man ha en klump i magen ibland när man blev äldre och mer medveten om riskerna och tänka sig för mer än då man var ung och kunde göra idiotgrejer. Men rädd? Nej, det kan jag väl inte påstå.

Fast du måste väl ha skadat dig någon gång?

– Det har varit riktigt nära några gånger, man vet ju aldrig vad som finns under snön och det har ju hänt att man varit nära att slå sönder skallen mot någon sten, men jag har klarat mig. Vissa gånger har det bara varit ren tur men om man kraschar på rätt sätt så brukar det inte vara någon fara.

Hur kraschar man på "rätt" sätt?

– Det är en konst i sig. Att krascha är ungefär som att åka runt i en torktumlare, man snurrar bara runt, runt, runt och hela kroppen töjs ut, och det gäller bara att försöka vara så mjuk som möjligt i kroppen och hålla ihop huvudet, armarna och benen.

Under sin tid som heltidsåkare träffade han Matilda Odelsheim som också höll på med extremskidåkning.

När de fick sitt första barn tillsammans för tre år sedan förändrades allt.

– Ja, du, säger Patrik, som har slagit sig ner i Bonässund tillsammans med Matilda och deras döttrar Livia och My och arbetar som snickare, med ett skratt innan han tillägger:

– Nu är man fast i Svensson-fällan.

Han medger att han kan sakna sitt gamla liv ibland.

– Det är klart att man kan göra det fast jag känner inte samma behov det längre, säger han och fortsätter:

– Det var det roligaste jag visste förr, jag önskar nästan att jag var mer som vanligt folk som är nöjda med att äta chips och titta på tv för enda gången jag mådde riktigt bra var när jag åkte skidor, men det kändes inte lika spännande på slutet. Kroppen började dessutom säga ifrån.

Han trivs dock med tillvaron som förälder.

– Även om man alltid är trött så är det förbannat roligt. Att skaffa barn är ett äventyr om något.

Åker skidor gör han fortfarande ibland men nu för tiden tar han det betydligt lugnare.

– Vi har en stuga i Kittelfjäll som vi åker till så ofta vi kan och brukar turas om att åka skidor och passa barnen, säger han och tillägger med ett skratt:

– Det är rätt skönt att ha dem att skylla på när man börjar bli trött för då slipper man erkänna för alla hur dåligt tränad man är.

Mer läsning

Annons