Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utmanar sig själv i djupet

/
  • Även om han drömmer om att någon gång nå 100 meter så handlar fridykning inte bara om siffror för Per Westin. För honom är det även en form av meditation.

100 meter – på ett andetag.
Det låter kanske som en omöjlighet men Per Westin från Örnsköldsvik är fast besluten om att klara det.
– Det djupaste jag har lyckats att dyka än så länge är 92 meter men jag tror inte att 100 meter ska vara någon omöjlighet, säger han.

Annons

Redan som liten var Per Westin fascinerad av djupa vatten.

– Vi brukade fiskade i Skrikesjön utanför Örnsköldsvik som är ungefär 40 meter djup och jag funderade mycket kring hur det var på botten när vi satt där i vår eka.

Börja dyka gjorde han dock först som vuxen.

– Jag såg ett inslag fridykning på tv och tyckte det verkade häftigt, så jag började träna på att hålla andan, och när jag flyttade hemifrån för att studera kom jag i kontakt med några som höll på med det.

Efter att ha tränat tillsammans med dem i två år bestämde han sig för att börja tävla.

– Det gick bara bättre och bättre för mig och året efter nådde jag 70 meter.

Det kvalificerade honom till 2007 års världsmästerskap.

Sedan dess har han varit med i ytterligare fem världsmästerskap, blivit svensk mästare tre gånger och slagit fem svenska rekord.

Hans dröm är att nå 100 meter.

– För mig handlar det inte så mycket om siffror egentligen men jag skulle ljuga om jag sa något annat, säger han och fortsätter:

– Det djupaste jag har lyckats att dyka än så länge är 92 meter men jag tror inte att 100 meter ska vara någon omöjlighet. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna klara 110 meter om jag bara lyckas lära mig den tryckutjämningsteknik som man måste använda sig av på det djupet. Det räcker inte att ta ett djupt andetag och knipa igen näsan, som jag har gjort innan, utan man måste blåsa upp kinderna, ta upp luft i munnen och stänga igen halsen så att luften inte sipprar tillbaka ner i lungorna.

Vad är tjusningen med att fridyka?

– Det är lite som meditation, att tänka på en massa annat medan man dyker går inte utan måste verkligen vara i nuet, och man lär sig slappna av. Sedan är det naturligtvis häftigt att känna att man kan hantera djupet.

Hur brukar du må efter ett dyk?

– Om jag har varit riktigt på riktigt stora djup så är jag helt slut när jag kommer upp till ytan igen. Då brukar jag flåsa som en galning och ha mjölksyra i benen. Efter jag har hämtat andan brukar jag vara ganska pigg men när adrenalinet har gått ur kroppen så blir jag väldigt trött.

Sporten anses av många vara en av världens absolut farligaste och säkerheten är rigorös under tävlingarna.

De tävlande övervakas med ekolod när de är på väg ner och när de är på väg upp möts de av dykare.

Det finns dessutom ett motviktssystem som gör att de dras upp till ytan om något går snett.

Som läkare är Per Westin medveten om riskerna.

– Man kan få symptom som påminner om dykarsjuka och bli kväveberusad. Sedan är det lätt hänt att man tuppar av när man stiger och lungorna expanderar. För det mesta brukar man kvickna till igen bara efter några sekunder men man ska ändå aldrig dyka ensam. Det är bara dumt.

Att svimma under ett dyk är något som han själv har råkat ut för.

– Jag gjorde det när jag var på väg upp efter ett 70-metersdyk utanför Lysekil för några år sedan och efter vad jag har förstått så var jag borta i ungefär en halv minut. Om jag hade varit ensam den gången så hade det var kört, men det var jag lyckligtvis inte, och jag var snabbt på benen igen. Jag var faktiskt ute och dök igen redan dagen efter.

Blir du aldrig rädd?

– Visst kan man bli det ibland. Jag fick till exempel lite griller i huvudet efter den där incidenten. Sedan kan man få konstiga tankar när man är där nere och börja inbilla sig saker. Det har hänt hjärnan spelat spratt med en och man har fått för sig att det finns monster där.

Mer läsning

Annons