Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samling av glädjespridare

/
  • Lycklig blir Britt-Marie Malm när hon möts av vänlighet och omtänksamhet och när olycksdrabbade och misshandlade djur får nya goda hem.
  • Britt-Marie Malm, fyller 70 år måndag 23 juli, vilket firas i förskott. Det blir öppet hus på söndagseftermiddagen.
  • När Amata först kom till sitt nya hem låg hon i ett hörn och vågade knappt röra sig.

"Det som alltid engagerat mig är djurs rättigheter till ett anständigt liv, att få leva för sin egen skull, inte som mat eller försöksobjekt. Djur är levande, kännande varelser och jag tycker djur har rättigheter, därför har jag också varit vegetarian halva livet", säger Britt-Marie Malm.

Annons

Hon är uppvuxen med djur och med rötterna i Värmland, men har även bott i Uppsala, Stockholm, Gällivare och Malmberget. 1980 kom hon till Sollefteå och har bott på många olika platser i kommunens landsbygd. De sista tre åren i Södra Gagnet, Helgum.

– Jag har under mitt liv alltid råkat "ramla över" någon hund eller katt som behövt ett nytt hem. De kan ha blivit utkastade, lämnade kvar ensam i ett tomt hus när familjen flyttat eller riskerat att bli avlivade för att de inte "passar in" i familjen. 

1992 reste Britt-Marie till England och Freshfield Animal Rescue Center utanför Liverpool för att hjälpa till en kort period.

– Där hittade jag Sally som då var en mycket eländig och ledsen hund som haft skabb och inte fått vård. Hon hade hittats i en kartong, bortslängd och i ett uruselt skick. Tack vare veterinärerna i Sollefteå blev hon helt frisk, pälsen växte ut och hon blev en skönhet som levde tills hon blev drygt sexton år.

För några år sedan började Britt-Marie engagera sig i de rumänska gatuhundarna. Hon hade först tittat på hur de svenska omplaceringshundarna hade det. Hon fann då att de hade det bättre än hundarna i många andra europeiska länder och gick vidare utanför landets gränser.

– Jag sökte på nätet och såg att det var värst i Rumänien. De flesta människorna där hatar hundarna och behandlar dem som ohyra. Grymheterna visar inga gränser. Det finns flera organisationer som hjälper hundarna på plats, främst genom kastrering, vaccinering och veterinärvård. Det finns flera verkliga eldsjälar bland privatpersonerna, men resurserna räcker inte till.

Själv har Britt-Marie sex hundar – därav fem tidigare rumänska gatuhundar.

Hur vill du beskriva dem?

– Amata, blindstyret, är pigg och snabb och rör sig utan svårigheter överallt. Benjy, trebeningen, kan springa på två ben om han fryser mycket om tassarna och vill hålla upp en tass. Han lyfter på benet när han kissar och ställer ner nosen i marken som ett extra stödben. Flinga, är tandlös. Vicky, har tics och hon ser ut att flörta hela tiden. Och så Viorica, gamgumman, som levt nio år ute på gatan. Jag har en härlig samling glädjespridare.

Hästar ingår också i Britt-Maries liv. Hon var mycket hästrädd tidigare och har jobbat hårt med den biten. Vid 50-årsåldern började hon på Ridskolan i Sollefteå. Rädslan fanns kvar men hon gav inte upp.

– Då kunde jag inte föreställa mig att jag skulle kunna ha hästar på min gård, säger Britt-Marie som i dag har tre pensionerade hästar i sitt stall.

– Det är rena pensionärshemmet det här, säger Britt-Marie Malm med ett gott skratt.

– Varken hundarna eller jag är ju hellre några ungdomar längre, tillägger hon.

Annons