Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sålde kyla i byarna

/
  • Mitt emellan jul- och nyårsfirandet passar Uno Forsman på att fira sin nittioårsdag, vilket görs med öppet hus hemma i Gullänget.
  • Teckning var ett av favoritämnena under skolåren. Att måla är en hobby som Uno Forsman ägnat sig åt under många år, vilket även väggarna i hemmet vittnar om.
  • Fotografierna trängs i bokhyllan. Med fem barn, tretton barnbarn och lika många barnbarnsbarn och dessutom två barnbarns barnbarn finns det många fina porträtt att titta på hemma hos Uno Forsman.
  • Uno Forsman har alltid tyckt om att rita och måla. Det här konstverket som är målat på bark är dock inte hans eget verk.

Stora delar av yrkeslivet har Uno Forsman arbetat som resande säljare och han var den förste i Norrland att sälja en andelsfrys. Fiske har varit och är alltjämt ett av hans stora fritidsintressen – målning har varit ett annat, liksom körsång.

Annons

Uno Forsman föddes för 90 år sedan i Umeå, men växte upp i Sidensjö. Saker vi numera räknar som mer eller mindre självklara, som radion exempelvis, var långt ifrån var mans egendom när han var barn. Ibland fanns det kanske bara en i närområdet som hade radioapparat, varför grannarna samlades där och lyssnade.

– Jag minns att jag var så intresserad av kriget mellan Abessien och Italien och lyssnade spänt på radioutsändningarna, berättar Uno som då var i tidiga tonåren.

Strax därefter, sedan skolgången avslutats, var det dags att gå ut i förvärvslivet. För Unos del blev första jobbet som bonddräng i Backsjö by, som ligger knappa milen från Örnsköldsvik. Så kom militärtjänstgöringen och då det var orostider ute i världen blev rekryten lång eftersom Sverige låg i beredskap. Otaliga är förstås minnena, men något som Uno kommer ihåg speciellt väl är två mycket kalla vintrar – 1941 och 1942.

– Jag gick vakt på Tjärnmyren i Sollefteå och på julafton var det 34 grader kallt. Men i Pajala var det visst 46 grader, berättar han.

Kärleken kom till Uno i unga år. Sin Elsa träffade han redan som sjuttonåring. Under nyåret 1944-1945 gifte de sig och bosatte sig i hustruns hemort Moliden. I början av 1950-talet flyttade familjen, som då vuxit sig större, till Halmstad. En stad man var bosatt i under cirka tio år för att sedan återvända till hembygden och så småningom ett hus i Kroksta.

Varför blev det just Halmstad?

– Vi hade varit där på semester och tyckte om staden.

Uno jobbade som svetsare och senare som försäljare av andelsfrysar. Vid den här tidpunkten var det ovanligt att hushållen hade egen frys hemma, men däremot hyrdes fack i gemensamma frysar och frysfacksföreningar bildades. Efter hemkomsten fortsatte Uno i försäljaryrket och försäljning av frysar, men för en annan firma.

– Jag var den förste i Norrland som sålde andelsfrys. Det var i Gottne by.

– Sen sålde jag massvis, tillägger han med ett skratt.

Uno jobbade därefter som resande på hela Norrland för en firma som sålde presentreklam. De fjorton-femton åren före pensionen arbetade han för Securitas på Hägglunds. Vid Hägglunds var han även medlem i dess fiskeklubb.

– Fiske – det har jag hållit på med hela livet, metat och fiskat med kastspö och tidigare blev det pimpelfiske också.

Målning är en annan hobby som Uno ägnat sig åt. Lägenhetens väggar uppvisar många av hans alster. Tillsammans med makan Elsa delades intresset för körsång och under många år var han medlem i ABF-kören – en kör vilken hustrun förövrigt var med och startade. Resor har varit ett annat intresse. Reseminnena är förstås många. London exempelvis har besökts vid flera tillfällen, men starkaste utlandsminnet är nog ändå när ett av barnbarnet döptes i grekisk-ortodoxa kyrkan på Cypern.

– Det var en upplevelse, säger Uno med eftertryck.

Mer läsning

Annons