Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappa i första hand

/
  • Reuben Sallmander har spelat i allt från musikaler till polisserier. Drivkraften beskriver han som en vilja att kommunicera. Nyligen medverkade han i tv-dramaserien Bibliotekstjuven.
  • Som barn fann Reuben Sallmander tröst i naturen och i böcker. Gunnar Ekelöf är hans favoritförfattare.

Skådespelaren Reuben Sallmander har tackat nej till jobb för att inte fastna i rollen som förste älskare. Trots framgångar både i Sverige och internationellt är han främst en pappa.

Annons

Som Krister Huss i thrillerserien Irene Huss har Reuben Sallmander setts av 50 miljoner tittare världen över. Under en privatresa i Turkiet blev han påmind om vad det betyder. Han blev igenkänd på gatan av beundrande Istanbulbor.

– Det var en märklig känsla, säger han utan att verka det minsta lidande.

Vid sidan av internationella filmer och överdådiga musikaler, som Mamma Mia, har han genom åren även spelat på mindre scener. Det skälver en smula på rösten då han nämner den intima stämningen som kan uppstå på Teater Giljotins scen i Stockholm.

– All konst handlar om kommunikation. Jag har en stark vilja att kommunicera. Tillfredsställelsen blir som störst när kommunikationen är fullödig och jag känner samhörighet med både ensemblen och publiken. Det blir som en rörelse inombords.

Från början fanns inga tankar att bli skådespelare. Under uppväxten i Stockholm vurmade han för fältbiologi och böcker.

– Jag var lillgammal och en allvarsam liten pojke. Jag var – och är – intresserad av ornitologi. Eftersom min uppväxt var stökig, fann jag tröst i naturen. Jag hittade även tröst i böcker. Jag behövde veta att det fanns en kärleksfull värld utanför världen jag levde i.

Skådespelare blev han av en ren slump. Efter nästan två år på en kommunistisk kibbutz i Israel var 19-årige Reuben tillbaka i Sverige. På gatan utanför Teaterhögskolan i Stockholm stötte han på en kompis med skådespelarplaner. En ingivelse som förändrade hans liv, och som han aldrig ångrat, flög i honom.

– Det var en snilleblixt.

Fastän han aldrig gått arbetslös, hade han sitt utseende emot sig - i varje fall till en början. För att komma ur facket "förste älskare" tackade han nej till en del roller. Nu är han sedan länge etablerad som en mångsidig skådespelare. Likväl identifierar han sig främst som pappa.

– Det ger en oerhörd tillfredsställelse att se mina barn utvecklas, förkovra sig och bli kloka och empatiska medmänniskor. Barnen tvingar mig att möta mina egna tillkortakommanden, som min egocentricitet, och mina egna rädslor.

Vilka?

– Vi tar med oss en tung ryggsäck från barndomen. Det handlar om att bryta med det dåliga mönstret man har med sig från ursprungsfamiljen, att inte föra det vidare.

EYAL SHARON KRAFFT/TT Spektra

Mer läsning

Annons