Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mottar Arne Söderströms hembygdsstipendium för sitt engagemang i hembygden

/
  • Huset där Kjell och Monica Larsson bor ligger bara ett stenkast från gården där han växte upp.
  • Datorn är fortfarande Kjells Larssons redskap. Där författar han de bycirkelreferat som han sedan skickar in till Örnsköldsviks Allehandas Nära-sidor.
  • Kjell Larsson säger själv att han jobbar som dräng hos sin bror, hjälper till i ladugården och med andra sysslor som förekommer på gården.

Kjell Larsson är eldsjälen som brinner för bygdens historia.
Hans intresse för hembygden är enormt och det enda som begränsar honom är att människorna runt omkring kanske inte alltid hinner med eller har möjlighet att vara lika engagerade och entusiastiska.

Annons

Så lyder delar av motivationen till att Kjell Larsson tilldelas årets Arne Söderströms hembygdsstipendium.

I köket hemma i Hanabäck bjuder Kjell Larsson på kaffe. Lite tidigt för mig, men för Kjell är det redan mitt på dagen.

– Jag har varit uppe sedan fem i morse så klockan nio är nästan mitt i dan för mig. Jag har redan hunnit vara i lagår´n någon timme.

Kjell Larsson bor bara ett stenkast från gården i Hanabäck där han växte upp. Där bor numera hans bror som har ladugården full med djur. Marken runt gården, hemmanet, äger de tillsammans, så sysslolös blev han inte när han gick i pension.

– Jag brukar säga att jag jobbar som dräng hos min bror, hjälper till i lagår´n och med andra sysslor som hör jordbruket till. Just nu har jag stängslat så att vi kan släppa ut korna på bete.

Kjell Larsson beskriver Hanabäck som ett bra ställe att växa upp på, nära till naturen och med många barn i gårdarna runt byn.

– Vi spelade mycket boll tillsammans och naturligtvis åkte vi skidor. För mig blev snabbt idrotten ett stort intresse. Jag spelade fotboll för Hägglunds i flera år.

Kjell Larsson berättar om en annan verklighet än dagens ungdomar har. Det gällde att ha ett ordentligt driv för att kunna hålla på med fotbollen.

Den första tiden cyklade han mellan Hanabäck och Gullänget varje gång han skulle till träningen. Det blev två mil tur och retur, utöver träningen. När han fyllde 15 blev mopeden hans transportmedel.

– Pappa köpte en Zündapp på Sjöbloms, en tuff moped med limpa. Jag minns att den kostade 1 500 kronor då, 1963.

– Föräldrarna hade ju egentligen inget intresse av att man skulle hålla på med idrott, för då tog man ju tid från jordbruket. De tyckte att man skulle hjälpa till i stället och inte hålla på att ränna på det där viset.

Efter studenten vid Örnsköldsviks Högre Allmänna Läroverk, dagens Nolaskolan, och därefter lumpen utbildade han sig till ämneslärare i matematik och fysik. Tre år hann han jobba som lärare innan han valde att utbilda sig vidare.

– Jag omskolade mig till systemutvecklare i IT-branschen. Jag började jobba på Modo i januari 1976. Sedan dess har jag hållit på med IT.

Var kommer ditt hembygdsintresse ifrån?

– Att vilja veta saker har jag ju haft med mig hela livet. Det handlade inte om att fylla 65, gå i pension och sedan börja intressera sig.

– Mitt intresse för hembygden har alltid funnits där. Jag har lyssnat på mamma, pappa, morfar, morbror Helge och Bror Andersson när de velat berätta. Mina fastrar i Anundsjö har också berättat om sina hemtrakter, så det är ju inte bara Hanabäck utan även pappas hemtrakter uppe i Sörböle utanför Bredbyn som intresserat mig.

Läs också: Arvida var mattanten med tåga

En förlösande faktor blev donationen av ett antal flygfoton till Nävertjäls bygdegårdsförening. Gåvan, som kom från familjen Andersson, triggade i gång ett önskemål att få veta mer om gårdarna och människorna omkring Nävertjäl och Hanabäck.

Tillsammans med Ingrid Andersson tog Kjell Larsson initiativ till Nävertjäls bycirkel. Studiecirkeln är snart inne på tredje året, men ännu finns inga planer på att avsluta den.

Hur kändes det när du fick reda på att du fått Arne Söderströms hembygdsstipendium?

– Jag blev oerhört glad, hedrad och tacksam när jag fick brevet från kommunen. Där stod att jag nominerats till och tilldelats stipendiet. Det kommer att delas ut på nationaldagen, 6 juni, på Stora torget.

Stipendiet är på 30 000 kronor, vad ska du göra för pengarna?

– Jag har tänkt köpa ett konstverk som föreställer min hembygd. Jag har träffat Bo Westberg-Gren och vi har börjat skissa på en litografi där det går att se både Hanabäck, sjön och hembygdsgården.

Läs också: Byvandringen visade att Nikanor Hägglund hade flera sidor

Mer läsning

Annons