Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord över Lars Strandberg, Ström

Annons

Och ingenting i världen kan bliva som förut. Lars Strandbergs bortgång grep tag i min åldriga tillvaro när jag mitt i sommaren nåddes om budet att han lämnat oss. Under många år hade jag förmånen att känna Lars och därmed även hustrun Siri. Båda arnäsbor med starka känslor och ambitioner för sin bygd.

Jag var sekreterare under fyra år när han var ordförande i Arnäs hembygdsförening där han effektivt förde klubban till snabba beslut. Under sin tid ledde han föreningen till att bli en av Ångermanlands mest ekonomiskt stabila.

Senast jag träffade Lars var utanför en stormarknad där han väntade på sin Siri medan hon utförde uppdragen. Hans röst var inte precis densamma som den varit men optimismen fanns kvar och jag fann att han andades tillförsikt. Lars var en sån människa, han ville se verkligheten som den var och i den låg självbevekelsen. Jag träffade honom även i kyrkbänken där Arnäskyrkan fanns inom honom som en ledsagande stjärna och trygghet.

Den strandbergska släkten i Ström har åderlåtits på en betydelsefull person för bygden. Han var fäderna trogna, han odlade kulturen inom många områden och skötte gården mästerligt, med säker hand och tro på framtiden.

Ord blir fattiga, ord förmår kanske lindra och de bästa orden jag nu hittar att ge till Lars minne, hustrun Siri och den övriga familjen Strandberg är: ditt mantelsläp drar en lysande fåra (S von Schoultz).

Gunnar Fredriksson

Mer läsning

Annons