Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Kajsa Wikström: "Hon har varit en trogen och gemytlig nära vän"

Kajsa Wikström, Kroksta i Örnsköldsvik, har hastigt avlidit vid en ålder av 79 år. Sörjs närmast av maken Hans Wikström och sönerna Jan och Mats med familjer.

Annons

Vi har mist en vän, kamrat och medmänniska. Kajsa Wikströms i Kroksta bortgång, med sitt fritidsboende i fädernebygden Holmön, har helt oväntat och plötsligt lämnat det jordiska. Detta berör oss djupt och vi upplever stor saknad och nästan bitterhet över att hennes levnadsbana tog så hastigt slut. Men också stor tacksamhet.

Nåväl, vi vet om livets realiteter; livet kan ändas utan föregående varningar. Även om Kajsa under senare tid dragits med vissa kroppsliga problem så har hennes livsvilja speglat optimism och glädje som smittat av sig till omgivningen. Ingen har ens kunnat ana! Men livet är ett mysterium och detta upplevs starkt i en situation som denna.

Det är främst hennes närhet bland oss på Holmön med våra sommarboenden och öbor i allmänhet som gör hennes bortgång så kännbar och berör så starkt. Kajsa har varit en trogen och gemytlig nära vän; nästan dagligen har vi kunnat träffas efter bylandsvägen, i affärn, i fagra Byviken, bland majstänger, visfestivaler, holmödagar, i församlingen och sociala sammanhang. Ivern för öns framtid, dess kulturhistoria på fädernegården – Roberts – fanns starkt rotad sedan uppväxten. Intresset för slöjd, klädkultur i dess egentliga mening, en genuin känsla för det som håller följde henne från barndomshemmet till professionen som slöjdlärare fram till pensioneringen. I offentliga föredrag, om hur folk klädde sig, vävde egna plagg som gav vardag och helg innehåll och glädje utförde hon värdigt för gästande ö-turister.

En stark kulturkänsla var ett genomgående drag i intresset för hembygden och Holmöns överlevnad, där generationer verkat genom åren var ett signum. Där vid Västra Kvarkens rand – ett stenkast från Roberts – hade makarna sitt viste för fritiden. Kajsa kunde helt enkelt inte uppleva en vår och en sommar utan detta ställe. Vistelsen sträckte sig ut till sen höst med bär- och svampplock. Nu ropar hembygdens marker efter hennes röst, svaret är givet – jag älskar marken där mina föräldrar och fäder verkat, deras röster finns alltid kvar.

Somrarna blir sig inte riktigt lika på ön; Nu vilar hon från omtankar för de sina och allt det som rört sig kring henne. Så länge vi finns till, ska vi höra dig i fågelsången på Holmön, i vindarns spel över hav, åkrar och stigar. Vi och hela holmölandet deltar i saknaden med hennes familj. Vila i frid Kajsa!

Karin och Gunnar Fredriksson

Emanuelstorp, Holmön

Mer läsning

Annons