Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Erik Andersson: "Den tuffaste person jag kände"

/

Min kompis Erik Andersson, Kramfors, född på taxi som han sa när han presenterade sig, finns inte med oss längre. Han omkom i en tragisk mc-olycka, på väg till sin syster i Gällö. Det hände den 23 juli på en kurvig väg i Jämtland. Erik blev 66 år gammal.

Annons

Erik och undertecknad har varit kamrater i drygt 50 år. Det är väsentligt längre än de flesta äktenskap i dag.

Erik var en person med stor personlighet, han märktes, gjorde skillnad. Jag har många gånger sagt att han var den tuffaste person jag kände, detta för hans stora civilkurage. Han tog alltid parti för den svage.

Jag kommer ihåg mitt första minne av Erik, när han skulle cykla hem från skolan. Han hade ingen skolväska, men hade läxa i historia, historieboken placerades mellan ekrarna i framhjulet på cykeln. Det var väl inte bästa transportsättet, men jag var imponerad, det var tufft.

Vi brottades båda, tävlade, och blev senare också tränare. Vi följdes även åt inom arbetet, vi arbetade på samma företag i många år, på resande fot, på olika montageplatser och ofta bodde vi tillsammans.

Erik fick tidigt diabetes, något som han inte tyckte var något att bry sig om. Det var bara att köra på, det fungerar inte så. Han menade att man inte skulle särbehandla honom för att han hade diabetes. Hans inställning gjorde att han inte alltid mådde så bra. De sista åren ändrade Erik taktik när det gällde hans sjukdom, han började bry sig. Hans värden blev så mycket bättre och han mådde bra.

Erik backade aldrig för något, han hittade alltid en lösning. Han sökte jobb som ansvarig för kylanläggningar på sjukhus i Libyen. Skanska blev hans arbetsgivare. Han arbetade där drygt ett år.

När han kom tillbaka till Kramfors startade han Garant kylservice, som han utvecklade till ett fint och välrenommerat företag med fem medarbetare fram till sin pension.

Erik och hans dåvarande fru Ulla var under många år gode män för flera ensamkommande flyktingbarn, ett för de båda stort och viktigt engagemang.

Hans engagemang för alla människors lika värde demonstrerade han ensam en lördag på torget i Kramfors, bärande ett plakat med ett antirasistiskt budskap. Därför beundrar jag honom, han var den tuffaste.

Under sista året var Erik också frivillig lärare i svenska på ett flyktingboende. Erik hade humor och kunde skapa en avslappnad och trevlig atmosfär under dessa lektioner. Saknaden blir stor även bland dessa flyktingar.

Integrationen var något som Erik brann för, han hade just startat ett projekt med Kramforsalliansen och Krambo som gick ut på att med idrott skapa integration. Det var något stort på gång, men som för honom slutade allt för tidigt.

Jag har förlorat min bäste vän, min sorg och saknad går inte att beskriva, men jag är bara en i mängden, för han hade så många vänner som nu känner en stor tomhet.

Anders

Mer läsning

Annons