Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars – en präst i natten

/
  • Lars Collmar har jobbat som präst i över 30 år och gick i pension 2007. Nu vikarierar han i Sollentuna församling.

I början av 1990-talet deltog Lars Collmar i tv-programmet En präst i natten då han svarade på frågor från tittarna. Fortfarande ser han det som sin viktigaste uppgift.

Annons

– Jag försöker vara en klangbotten och möta människor. Men det religiösa lämnar jag åt Gud, säger han.

För två år sedan gick Lars Collmar i pension, men det betyder inte att han har slutat jobba. Sedan knappt ett år tillbaka vikarierar han i Sollentuna församling i Stockholm.

– Det är dubbelt det där. Egentligen tycker jag inte om att jobba, jag är lat, men jag vill ha ett arbete. Och som vikarie är det som att jag jobbar frivilligt.

Av alla uppgifter som en präst har är själavård den viktigaste, säger Lars Collmar och tillägger att det kan låta ganska pretentiöst men att det för honom innebär en skyldighet att svara på tilltal.

– Om folk frågar mig något ska jag försöka svara så sant och vettigt som jag kan. Däremot ska jag inte springa efter och försöka frälsa dem och vara pinsam. Jag tror att man kommer väldigt långt med att svara på tilltal, för folk har ofta en massa som de vill tala om.

Att ha någon att vända sig till när det känns jobbigt behöver det flesta. Allt fler söker sig till psykologer eller terapeuter. En annan variant är att prata med en präst. Ett stort plus med det, som Lars Collmar påpekar, är att det är gratis.

– Varje församling har präster som har tid avsatt för att prata med folk. Och jag tror att det kan vara en fördel att det inte är psykologiskt, man sitter inte där som en specialist utan som en människa som har en tro och utifrån den vill försöka vara till någon hjälp.

Att alltid stå till tjänst kan för många innebära en tyngd som kan vara svår att orka med, men Lars Collmar säger att om han kan vara till någon hjälp så ger det energi även till honom.

– Det är inte så att jag är så märkvärdig och de andra bara är tacksamma. Känns det tomt i mig kan jag misstänka att det inte var bättre på andra sidan.

Trots att Lars beskriver sig som lat och arbetsskygg är han förutom präst även en flitig författare. Ett 30-tal böcker har det blivit genom åren, varav en handfull barnböcker om den svarta pudeltiken Helga Hund. Och skriver gör han fortfarande, fast han säger att det har blivit jobbigare med åren.

– Jag har blivit mer kritisk och känner igen mina egna klichéer. När det gäller Helga hund så tror jag att hon är lyckligt död nu, men man vet aldrig. Det är ju det där med uppståndelsen då!

Annons