Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Känns bättre och bättre"

/
  • Räddningspersonalen trodde inte att Ulla Lundberg skulle överleva. Fast det gjorde hon – mot alla odds. Nu försöker hon att hitta tillbaka till sitt tidigare så aktiva liv.

Det tog sin tid men nu är 72-åriga Ulla Lundberg som råkade ut för en otäck olycka den 14 februari förra året uppe på benen igen.

Annons

Nattens snöoväder hade gjort vägarna svårframkomliga men det hindrade inte Ulla från att ge sig ut den där morgonen.

Hon hade ju dessutom faktiskt lovat att rasta sin dotters hundar.

Helt plötsligt small det bara till.

En bilist som var på väg att passera henne tappade kontrollen på det hala underlaget och körde på henne bakifrån.

Smällen var hård och hon skadades svårt.

Så svårt att ambulanspersonalen inte trodde att hon skulle klara sig.

– Jag var ganska illa däran, säger Ulla och fortsätter:

– Jag skadade benen och nacken, fick en blödning i hjärnan, och slog ut tänderna.

Överlevde gjorde hon dock – på något mirakulöst sätt.

– Jag hade en vansinnig tur, säger hon och tillägger:

– Fast om jag inte hade varit så aktiv innan, jag hade bra kondition för jag brukade gå en mil om dagen, så hade jag förmodligen inte överlevt.

Minns någonting från olyckan gör hon däremot inte.

– Det är underligt, jag minns absolut ingenting, fast det är kanske lika bra egentligen.

Vägen tillbaka har dessutom varit lång.

– Jag fick inte åka hem förrän den 12 juli, säger Ulla och fortsätter:

– Det är framför allt det vänstra benet som jag har haft problem med. Det var mycket som var skadat i det och de har fått operera det fyra gånger för det har inte velat läka ordentligt.

Det måste ha varit jobbigt att bara ligga där dag ut och dag in när man är van vid att vara ute och röra på sig?

– Det var, även om jag fick mycket besök när jag var inlagd och de som arbetade där var fantastiska, hemskt. Jag tyckte det var deprimerande, bortsett från när jag födde min dotter så hade jag aldrig legat på sjukhus förut, och saknade mitt gamla liv.

Hur mår du nu?

– Det är inte bra än, benet är fortfarande lite svullet och ibland har jag ont, fast det känns bättre och bättre. Det är klart att det är mycket som har förändrats, jag var ju van vid att klara mig själv men under den här tiden har jag nästan inte klarat av att göra någonting själv utan fått be folk om hjälp med det mesta, men jag behöver i alla fall inte rullstolen längre och rullatorn använder jag bara när jag är utomhus.

Så du är ute och går nu igen?

– Jag försöker ta mig ut två gånger i veckan, konditionen är inte vad den en gång var och jag orkar inte gå några längre sträckor, men det brukar bli en kortare promenad på onsdagarna och en på fredagarna, för jag hade blivit knäpp om jag bara suttit inne.

Mer läsning

Annons