Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gitarren fångade honom

/
  • Ehrling Eliasson är en naturmålare i Bruno Liljefors stil. I sin ateljé på gården i Håll växer oljemålningar fram med motiv från hav, skogar och myrar.
  • Ehrling Eliasson trivs i Ullångerstrakten. Här kan han koppla av, meta i bäcken eller plocka kantareller i skogsbackarna.
  • Ehrling Eliasson har många texter och kompositioner liggandes i byrålådor och datorer men när inspirationen väl kommer faller melodierna blixtsnabbt på plats.

Sextioårsjubilaren, handlaren och den turnerande artisten Ehrling Eliasson är nöjd med livet. "Jag har lärt mig sig så mycket av alla människor jag mött."

Annons

Ehrling har just kommit hem till gården i Håll från lägenheten i Stockholm. Han konstaterar att gräset behöver klippas och att fönstren ska få en strykning till med färg. Att ha ett dubbelt boende kräver mycket arbete men är inspirerande och bra för honom och Titti när de gör sina uppträdanden och är ute på turnéer i södra eller norra Sverige.

Det bästa är ändå att få vara hemma i Ullångerstrakten, tycker Ehrling. Här kan han koppla av, gå på en månskenstur för att meta i bäcken eller plocka kantareller i skogsbackarna. Ehrling är ofta ute i verkstaden för att tillverka eller laga något. Efter tretton år på Pettersons Järn i Ullånger kan han allt om spik, bultars olika gängor och udda reservdelar till lantbruket.

– Den sista lådan med galvaniserade selpinnar sålde jag till en glad gubbe, skämtar Ehrling. Man säger att jag sålde en spade och tjänade en hacka, men en vårdag 1987 fick det vara nog. Jag tog min gitarr och sa "hej världen, här kommer jag."

Så kort och precist berättar Ehrling om sitt beslut att på heltid ägna sig åt musiken. Barndomen med sju syskon i ett skogsarbetarhem hade varit full av musik och det var klart att han någon gång skulle bli artist. I skolan kom han inte överens med musikläraren men på roliga timmen levererade han sjungande skillingtryck till gitarr. Redan som femtonåring reste han som orgelspelande medlem i Bjästabandet Baste On till musiktävlingen Oppopoppa på Skansen.

Skämten och det glada sinnet har han fått genom vänskapen med dragspelsgiganterna i Ådalen. Hans-Erik Nääs ackompanjerades av Ehrling på bas i många år men det kom att bli gitarren som fångade honom. Han har till och med byggt en egen stålsträngad "Mikael Sandén gitarr". Tillsammans med Lars T Johansson och Helen Sjöholm spelade han i trion Just For Fun. När de vid ett tillfälle framträdde på parken i Kramfors var Titti Sjöblom gästartist. Ett par år senare planerade Ehrling och Titti sitt första duettframträdande.

– Vi träffades i en korsning någonstans i Dalarna 1992 för vår första repetition inför spelningen på Skulefestivalen. Sedan -96 har vi arbetat på heltid tillsammans och det har blivit många konserter. Turnén i de amerikanska svenskbygderna var fantastisk och den gör vi nog om igen så snart vi kan.

Ehrling och Titti har varit engagerade i Försvarets Fältartister och framträtt på missioner i mellanöstern och forna Jugoslavien. Det har också blivit många resor i Europa men framförallt Sverige vilket gör att Ehrling tror att de skulle lyckas bra om de fick tävla i På spåret. Musikaliskt gör de gärna en kavalkad från skillingtryck till ABBA. Det kan bli visor, kammarmusik eller jazz och på senare tid har de gjort en nyinspelning av Kai Gullmars folkkära melodier.

När de är hemma i Håll blir det välbehövlig avkoppling. Om Titti försvinner i kantarellskogen kan hon lätt lokaliseras på sin sjungande joddling. Ehrling missar sällan älgjakten med sina åtta kompisar men han jagar mest för att uppleva naturen. En gång, sittandes på ett pass vid myrkanten när dimman sakta lättade, tänkte han "Det är ju så vackert att det gör ont, bara det inte kommer en älg nu."

Annons