Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Första resan kunde slutat illa

/

Som övergiven i en av världens farligaste städer utan någonstans att ta vägen såg 17-åriga Patricia Wilnersson Thörn från Långviksmon ingen annan utväg.
Hon var tvungen att följa med främlingarna som hade sagt åt henne att följa med dem.
– Jag tänkte bara "gör det inte, gör det inte, gör det inte" men jag hade inte något val, säger hon.

Annons

Det hela utspelade sig på en flygplats i den brasilianska storstaden Sao Paolo i höstas.

– Jag skulle egentligen ha åkt till Costa Rica på en språkresa, jag hade ju aldrig varit utomlands själv förut utan alltid åkt tillsammans med mina föräldrar, men den blev inställd så i stället åkte jag till Sao Paolo för att göra mitt projektarbete, säger Patricia och fortsätter:

– Min pappa har jobbat för Hoppets stjärna i många år och han ringde någon som han kände och ordnade så att jag fick besöka en av deras skolor där.

Fast det gick inte riktigt som det var tänkt?

– Inte direkt. Det måste ha blivit någon form av missförstånd mellan min pappa och han som skulle hämta mig på flygplatsen för han trodde att jag skulle komma en annan dag. Så jag satt där och visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ju ingen aning om var jag skulle och min telefon fungerade knappt så jag fick inte tag på mina föräldrar.

Så småningom kom en man och en kvinna fram till henne.

– De frågade hur det var fatt med mig, säger Patricia och tillägger:

– Jag antar att de hade sett mig gråta.

De försökte att få tag på mannen som skulle hämta henne men han svarade inte i telefon och eftersom hon var för ung för att få boka ett hotellrum så lyckades de inte hitta någonstans åt henne att sova.

– Till slut föreslog de att jag skulle följa med dem hem, säger Patricia och fortsätter:

– Jag tänkte bara "gör det inte, gör det inte, gör det inte" men jag hade inte något val.

På vägen dit skickade hon ett meddelande som hon avslutade med orden "jag hoppas att jag överlever" till sina föräldrar.

När det kom fram fick de panik.

Hon tog sig dock hem helskinnad och ångrar – trots det som hände – inte att hon åkte dit.

Tvärtom faktiskt.

– Det var en otrolig upplevelse, jag var i Brasilien på semester med mina föräldrar för ett par år sedan men fick en helt annan bild av landet nu när jag fick se alla hemskheter som förekommer i slumområdena, och jag är glad att det blev som det blev. Jag växte mycket som människa.

Hon har dessutom kommit på vad hon vill göra efter hon har gått ut gymnasiet.

– Jag minns att jag var med i ÖA när jag var sju år, säger Patricia och tillägger:

– Jag fick frågan "vad vill du bli när du blir stor?" och svarade "jag vill jobba inom Hoppets stjärna". Efter det här är jag helt säker på att det är det jag vill göra.

Mer läsning

Annons