Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Teater ska ha något angeläget att säga"

/
  • Alexander Mørk Eidem har efter 14 år rotat sig väl i Sverige.
  • Regissören Alexander Mørk Eidem har tilldelats flera priser. 2009 fick han Svenska Dagbladets kulturpris, 2011 Expressens kulturpris och 2014 Svenska Teaterkritikers Förenings teaterpris.
  • I vår visar Alexander Mørk Eidem upp två olika sidor, med klassikern

Han är den idrottstokige norrmannen som fann kärleken och karriären i Sverige. Succéregissören Alexander Mørk Eidem sätter upp två vitt skilda pjäser i vår och varvar teaterarbetet med livet som nybliven tvåbarnspappa.

Annons

Efter tretton framgångsrika år på Stadsteatern med många hyllade pjäser bakom sig tog norskfödde teaterregissören Alexander Mørk Eidem i höstas klivet till sin nya arbetsplats, Dramaten.

– Jag var rädd för att gro fast. Kände att jag hade att behov av att se mig själv med nya ögon, säger han.

Alexander har varit en av Stadsteaterns mest betydelsefulla regissörer, med uppsättningar som har rosats av både publik och kritiker och lockat en bred publik till teatern. Men vägen till yrket har inte varit spikrak.

– Det har varit många tillfälligheter som lett mig hit.

Medverkandet i gymnasieskolans revyer väckte drömmen om en skådespelarkarriär. Han sökte till scenskolan, tre gånger, utan att komma in och läste i stället ämnen som filosofi, juridik, historia och medievetenskap. Sedan bestämde han sig för att i stället pröva till regilinjen.

– Jag har ett väldigt stort kontrollbehov och lockades av att ha ansvar för mer än bara min egen roll.

Att han som en av fyra kom in på utbildningen vid Statens Teaterhøgskole i Oslo var något han långt ifrån hade räknat med. Från att tidigare ha tagit in äldre studenter med mycket erfarenhet valde de att just det här året satsa på yngre, mer oprövade förmågor.

Det som utmärkt många av hans pjäser är en flytt av klassiska historier i tid och rum. "De tre musketörerna" förflyttades från 1600-tal till 1980-tal och värjor byttes ut mot elgitarrer. "Djungelboken" utspelades på Sergels torg och i Tjechovs "Tre systrar" är det inte längre tre ryskor i början av 1900-talet som drömmer om att flytta till Moskva, utan tre svenskor i Norrland på 1960-talet med siktet inställt på Stockholm.

Han är inte född in i en kulturfamilj och har aldrig varit personen som gillat det som är "kreddigt". Båda föräldrarna var lärare och pappan var även politiker. Uppväxten i ett klassblandat förortsområde tror han kan ha präglat honom till att skapa teater som också tilltalar en mer teaterovan målgrupp.

– Jag har nog haft med mig den ingången. Det har inte varit någon medveten strategi utan jag har gjort det jag själv tyckt om.

Som färsk och nyutbildad regissör gjorde han en gång misstaget att tacka ja till ett samarbete, främst för att det var prestigefyllt.

– Det blev inte så lyckat, jag det fick jag ångra rejält. Det blev sådan teater som jag själv egentligen inte tycker om, som enbart ska hålla tradition vid liv utan att ha något angeläget att säga.

Nu i vår är Alexander aktuell med två pjäser, komedifarsen "Rampfeber" som hade premiär på Dramaten den 16 april och en nypremiär för klassiska "Folkefiende" på Stadsteatern den 13 maj. Men fokus ligger också på hemmafronten, som nybliven tvåbarnspappa varvas teaterarbetet med blöjbyten och barnvagnspromenader.

– Det blir verkligen två helt skilda världar. Men det är otroligt roligt och mycket lättare den här gången än när man var helt ny som förälder.

Annika Forsell/TT

■■ Fyller du år och vill att vi skriver om dig – fyll i det här formuläret .

Mer läsning

Annons