Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samlarvurm för tomtar

/
  • På Anna-dagen den 9 december fyller Asta Eriksson år – en dag när hon så att säga

"Nu har jag det egentligen väldigt stressigt", säger Asta Eriksson när vi pratas vid någon vecka före bemärkelsedagen. Lite julstress lider nog många av denna månad – men ska man som Asta dessutom packa upp närmare 3 000 tomtar blir det lite extra hektiskt.

Annons

Asta har arbetat som truckförare på Hägglunds i Mellansel i 30 år, men är numera pensionär. För tolv-tretton år sedan flyttade hon och maken Bengt till hans föräldrahem. Asta själv har rötterna i Skalmsjö. På fritiden kopplar hon gärna av med handarbete.

– Stickning är väl största intresset, säger hon.

På semestern – hur har avkopplingen sett ut då?

– Husvagn har varit ett gemensamt intresse. Vi och syrran och svågern följdes åt. Ett år körde vi nästan 250 mil. Men sedan blev man lite mättad, säger Asta som kanske får ta husvagnen som tillflyktsplats när tomtesamlingen bara växer och växer.

– Ja, det börjar bli trångt, och så vill jag ha dem samlade.

Fortfarande åker Bengt och Asta runt en hel del, men nu är det framförallt i närområdet i jakt på tomtar. De brukar besöka loppisar och auktioner.

Hur började samlandet?

– Jag fick en i julklapp av gubben. Han hade väl inget annat uppslag kanske. "Du ser ensam ut", sa jag och började samla lite. Men det var sedan jag blev pensionerad som jag började på allvar.

Hur ska tomtarna se ut?

– Jag gillar inte de där moderna med luvan över ögonen. Jag vill gärna ha de som ser gamla ut och så ska de ha snälla, go'a ögon.

En tomte som Asta länge sökte till sin samling var en sprattelgubbe i trä, likadan som en hon mindes från barndomshemmet. Efter en efterlysning fick hon napp och äger nu två gubbar.

Samlar du på annat också?

– Ja, tillbringare och gräddsnipor. Jag har massor som ska diskas upp, säger Asta Eriksson och skrattar gott.

Mer läsning

Annons