Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag visste inget om Stöndar”

/
  • Den 22 december fyller Ulla Bolin 70 år och firar det under eftermiddagen med öppet hus hemma i Stöndar. I morgon kommer julgran och julpynt fram – allt enligt traditionen.
  • Djur har alltid spelat en stor roll för Ulla Bolin, alltifrån taxen hon köpte som elvaåring, till att rida vaktparadens hästar, vara ägare till vallhundar och ha en ladugård full av djur. Numera finns dock bara en tjur och några kor kvar för familjen Bolin att sköta.

I morgon är det fritt fram för tomtar och julgran att göra entré hemma hos familjen Bolin i Stöndar. ”Aldrig julgran eller annat pynt förrän min födelsedag har passerat” säger Ulla Bolin som i dag fyller 70 år.

Annons

– När jag var barn firade vi alltid min födelsedag den 22 november. Jag vet egentligen inte varför, men mamma tyckte kanske det var bättre att komma en bit från julen.

Vi träffas hemma hos Ulla en tidig måndagsmorgon och sysslorna i ladugården är redan avklarade. Hon och maken Bruno är numera pensionerade och har endast några dikor, det vill säga kor som inte mjölkas, utan kalven diar. I ladugården finns också en tjur.

Djur har också varit det stora intresset hela livet för Ulla, ända sedan hon var liten flicka hemma i Stockholm. Djurlivet fick hon också tillfälle att studera närmare på familjens sommarställe Talliden på Ingarö i Stockholms skärgård.

Hon ville också lära sig stoppa upp djur och sökte som femtonåring upp en konservator för att lära sig hantverket av honom. Biologi och kemi var hennes bästa skolämnen.

– Jag var extremt förälskad i djur och sökte upp folk för att promenera med deras hundar och tog hem ”upphittade” hundar, berättar hon.

När Ulla var elva år fick hon köpa en alldeles egen hund. Pengarna hade hon tjänat ihop som barnflicka och taxen som inköptes uppnådde den aktningsvärda åldern av sjutton år. När Ulla sedan kom ut i skol- och arbetslivet valdes praktikplatser anpassade efter hunden.

Sedan kom andra hundar in i bilden och två valpkullar har också sett dagens ljus hos Bolins i Stöndar.

– Vi har haft bordercollie och de har hjälpt oss med att valla djuren. De har spelat boll med barnen också. Pojkarna ställde hundarna i målet.

Trots att Ulla växte upp i centrala Stockholm, alldeles invid S:t Johannes kyrka, fanns ändå djuren hela tiden närvarande. Förutom hundar har hon ett förflutet på häst också. Under flera år fick hon tillfälle att varje morgon rida hästarna på K1, som låg helt nära Stockholms stadion. Det var helt enkelt Vaktparadens hästar hon red.

Efter flickskolan sökte hon till lanthushållsskola och fick lära sig om lantbruk, barn och trädgård.

– Det var inte lätt att berätta för folk vad man höll på med. Det var tummen ner. ”Skynda dig och tänk om,” sa kompisarna.

Ulla berättar också att det minsann inte var lätt för ett ”stadsbarn” att komma på praktik ut till landsbygden.

– Jag skulle ju inte kunna kratta och sån’t ansågs det. Då fick man helt enkelt vara duktigare för att vara bra.

Praktiken klarade hon och efter seminariet var det dags att söka jobb som lanthushållslärare. Den skola som blev aktuell för hennes del var Stöndar lanthushållsskola.

– Jag visste ingenting om Stöndar, berättar hon.

Innan hon påbörjade lärarjobbet arbetade hon, för lite fickpengar, en tid på barnläger i USA och om boendet berättar hon:

– Man fick kliva in i främmande hem och fick sällan ett eget rum. Det var till att krypa ner i familjens sängar hos flickorna. Men jag lever lite på det fortfarande. Det var en rolig tid.

I november 1962 kom hon så till Stöndar där hon tänkte stanna ett halvår. Men i skolans ladugård fanns en lärare vid namn Bruno Bolin. Tyckte uppstod ganska snart och tre år senare gifte de sig och ”det där halvåret” pågår fortfarande.

Mer läsning

Annons