Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Balettdansören som blev lantbrukare

/
  • Willy Sandberg började som tioåring på Kungliga Operans balettskola i Stockholm.
  • Både Willy och hans hustru Margit har haft två karriärer - först som balettdansare och sedan som lantbrukare.

På 1950-talet var Willy Sandberg en av de stora balettdansörerna. Dessutom verkade han en tid som koreograf. Men efter pensionen tog ett nytt liv vid för honom och hustrun Margit.

Annons

– Då uppfyllde vi en dröm som vi tänkt på en tid och köpte en liten gård i Värmland. Tanken var att vi skulle pyssla lite med djur och jordbruk, och det gjorde vi i 25 år. För två år sedan avvecklade vi djurhållningen, men vi bor fortfarande på gården en stor del av året.

Willy kan inte säga vad som var bäst, dansen eller tiden som lantbrukare.

– Det var olika liv. Men det var skönt att få sluta dansa, det är ju nästan som ett idrottsyrke.

Willy Sandberg växte upp i Norrköping med en far som var musiker och en mor som var sömmerska. En dag kom en steppare till staden för att uppträda. Av honom fick Willys mamma idén att hennes son skulle bli dansare.

– Han berättade för mamma att den bästa dansskolan fanns på Operan i Stockholm. "Då så", sa hon. "Då flyttar vi dit".

Balettskolans ledare Valborg Franchi var glad och tacksam för varje pojke som ville bli dansare. Och Willy var dessutom atletiskt byggd vilket var en stor fördel.

I de övre tonåren började han få roller. En av de första var i Birgit Cullbergs balett Medea där han dansade med två av dåtidens stora stjärnor, Elsa-Marianne von Rosen och Gerd Andersson.

– Det var lite av en macho- och muskelroll och en mycket romantisk dans. Samtidigt hade filmen Linje Lusta med Marlon Brando kommit och jag påverkades av honom och ville vara lika häftig.

När Willy var 29 år åkte han till New York för att studera olika dansformer.

– Där stötte jag på Margit, som också var dansare. Hon kom ursprungligen därifrån och var på återbesök i Amerika. Och vi beslutade oss för att slå våra påsar ihop.

Willy berättar att de bodde i ett litet rum på 112:e gatan. "I närheten av Central Park", fyller hustrun Margit i.

– Där hade vi kul. Vi gick och tog lektioner av en äldre afrikan som hette Assadata Dafora. Vi lärde oss att dansa till trummor, och att trumma till dansen. Det var mycket givande och spännande.

Efter något år återvände Willy och Margit till Sverige och hemmascenen på Operan. Där stannade de till pensionen som för balettdansare inträder vid 41-44 års ålder. Men för Willy och Margit betydde pensioneringen inte att yrkeslivet var slut utan att de äntligen kunde uppfylla den dröm de haft sedan de gifte sig: att köpa en liten gård och flytta till landet.

– Bönderna var imponerade över att vi, två balettdansare, lärde oss att klara av lantbruket. "Det kommer att gå bra för er för ni är så unga", sa de. De visste inte att både Margit och jag var ålderspensionärer, hahaha.

LENA WREEDE/TT Spektra

Mer läsning

Annons