Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fäst vid hembygden

/
  • Anders Eriksson hugger ved i de branta Reseleniporna. Utan rädsla tar han sig utför branterna med traktorn.
  • Som 12-åring körde Anders Eriksson sitt första vedlass med traktor. I dag levererar han i parti och minut med sin veteranlastbil.
  • Utsikten kom fram efter vedhuggningen och Anders Eriksson byggde en vacker rastplats vid vägen ner mot Myre. För det fick han priset som Årets Reselebo 2009.

"Alla kallar mig Höven", det säger den sextioårsjubilerande vedhuggaren, veteranbilsentusiasten och busschauffören Anders Eriksson.

Annons

Han trivs verkligen bra med att titta ut över niplandskapet i sin hemby. Om utsikten börjar skymmas av igenväxande träd är Anders beredd att ta till såg och yxa för att behålla det vackra. Inte konstigt att han blev utsedd till Årets Reselebo för ett par år sedan.

– Det är nå't i generna som gör att jag är så fäst i min hembygd, säger Anders på sitt genuina Reselemål.

Anders minns hur glad han blev när skolplikten var uppfylld och han kunde vara hemma och hjälpa till på gården. Men en riktig yrkesutbildning skulle han nog behöva, tyckte hans mamma och ordnade så han fick börja på yrkesskolan.

– Jag läste smed och svets. Det var nästan lika roligt som slöjd, säger Anders som i stort sett dagligen använder sina praktiska färdigheter för att bygga och konstruera något.

Han fick lastbilskort i lumpen men skaffade busskortet själv. Efter några år som betongbilschaufför fick han prova på att köra postbussen.

– Det klev på en spännande kvinna i Ön, vi dansade på Forsmonöjet och hon bjöd mig på min första smörgåstårta. Året därefter 1977, skaffade vi en lägenhet i sta'n. Men snart kom vi på att det inte var så trevligt att bo i en liten låda. Jag hade fått en tomt av farsan högst upp i byn Höven och där byggde vi vårt hus.

Anders och Eva var nöjda med att få bo på en så fin plats, men Anders sade inte nej till att resa ut i Europa då och då. Han körde utlandsbussar och fick uppleva mycket i Östeuropa under slutet av åttiotalet. Det blev också många resor med familjens husbil. Att vara ute på vägarna har blivit lite av en livsstil.

– Jag har tre barn och i dag kör alla lastbil, säger Anders med ett leende.

Intresset för fordon är stort och för några år sedan slog Anders till och skaffade ett riktigt veteranbilsprojekt. Det är en amerikanare, en 1960-års Cadillac, den lyxigaste som någonsin byggts. När han väl fick hem bilen var den bara en rosthög, men i dag vinner han priser för sin noggrant renoverade Eldorado Biarritz överallt. Modellen har bara byggts i 1 285 exemplar och Anders är stolt ägare till en av de få som ännu rullar.

Det är härligt att glida runt i en fin bil, men för det mesta håller han sig hemma på vedbacken. Den tjusigt målade veteranlastbilen förenar hans intressen och ger både nytta och nöje eftersom han kan leverera ved direkt hem till kunderna. Vedhuggningen har blivit ett intresse i tiden och Anders använder moderna maskiner i sin lilla vedfabrik. Många vittnar om Anders skicklighet med att ta ned träd och arbetet har gett honom både tillfredställelse och en god fysik.

– Jag känner mig jäkligt kry, en del tokar går på gym och sliter men jag hugger ved i niporna.

Mer läsning

Annons