Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulrika Bergman, minnesord

/

Ulrika Bergman har efter lång tids cancersjukdom avlidit endast 46 år gammal. Hon sörjs närmast av sin livspartner Gabriel Berglund, sina föräldrar Björn och Eva Bergman, brodern Fredrik Bergman med familj samt hennes hund Raisen.

Annons

Ulrika var bara sex år gammal när hon bad oss föräldrar att få ta pianolektioner. Snart utökades detta musikintresse till att omfatta även lektioner i orgelspel i hennes hemkyrka i Västerleds församling i Stockholm.

Konfirmationstiden på folkhögskolan Kronoberg i Växjö var viktig för henne. Där fick hon den Gudstro, som sedan alltid varit hennes trygghet.

Yrkesvalet var givet. Vid 22 års ålder avlade hon kantorsexamen vid Mellansels folkhögskola i Ångermanland. Sedan följde kyrkomusikertjänster i Örnsköldsviks stadskyrka, Tolfta kyrka i Tierp, Drottningholms slottskapell, Skagershults kyrka i Hasselfors samt de senaste elva åren i Veddige-Kungsäters Församling omfattande 7 kyrkor, däribland Grimmareds kyrka där hennes begravning ägde rum.

Ulrika var också musikterapeut, utexaminerad i FMT (Funktionsinriktad musikterapi) i Uppsala. Hon tjänstgjorde som FMT-terapeut bland annat i Täby och Vaxholm.

Sina starka kulturella intressen odlade hon ständigt. Bland annat ledde hon studiecirkel i Vuxenskolans i Varberg regi i hemmet i Bua, då hon på sin flygel spelade klassisk musik och berättade om kompositörerna samt litteraturen, historien och konsten under den tid de verkade. Själv komponerade hon också pianomusik och har gett ut flera diktsamlingar.

Ulrikas skönhetssinne kom till uttryck i det vackra hem, som hon skapat i Bua. Antikviteter fängslade henne och hennes kunskap om sin släkt var stor. Trots svåra hälsoproblem med bl. a. nedsatt syn företog hon många resor såväl i Sverige som utomlands. Som sann djurvän betydde hennes hund Raisen mycket för henne.

För oss föräldrar ställde hon alltid upp. Hennes omtänksamhet och generositet visste inga gränser. Sin svåra cancersjukdom bar hon med stor tapperhet. Aldrig ett ord av klagan och i det längsta hoppades alla, att hon skulle övervinna sin sjukdom.

Vår älskade sångfågel lever ej längre men hennes ljusa minne kommer alltid att följa oss.

Björn och Eva Bergman

Mer läsning

Annons