Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ture Höglund, minnesord

Ture Höglund, 93 år, avled på alla hjärtans dag den 14 februari.

Annons

Ture sökte guld och ädla stenar. Guldkornen fann han hos närmast sörjande dotter, svärson, barnbarn och andra vänner.

Ture präglades av uppväxten i den lilla byn Moliden i Ytterlännäs. Golvdraget isade i det trånga lilla torpet där han växte upp med sina föräldrar, fyra bröder och en fostersyster. Nöden var stor och inget togs för givet. Timret högs med yxa och livet var hårt.

Efter sex år i "Angsta högre allmänna läroverk" som han själv uttryckte det, började han som nasare. Han cyklade runt med sitt knyte med korv, klockor och annat byte. På Hola folkhögskola väcktes hans intresse för litteratur och poesi. Han reciterade Fröding, Ferlin, Karlfeldt, Dan Andersson och andra skalder.

Sedan gick han lantmannaskolan och arbetade i Sörmland på olika jordbruksgods.

Under tiden han utbildade sig till lantbrukstjänsteman gjorde han studiebesök i Finland och mötte där sin blivande hustru Inga och fick dottern Solbritt. Under många år arbetade han vid Hushållningssällskapet och Lantbruksnämnden i Härnösand.

Efter en hjärtinfarkt vid 60 års ålder ägnade han sig alltmer åt att skriva poesi och "upplevde universum genom vita segel". Han engagerade sig i skrivarklubben, värderade fastigheter, lyssnade på toner genom rymden och letade sten.

Ture tyckte att livet var rikt och såg solglimtarna i vardagen. Sundets vågor blev till änglamark, där han fick frön av lycka genom sina barnbarn och gäster. Han glömde och drömde, skrattade och skrev. "Vidderna inom mig är ett gränslöst land, ändlöst hav och okänd strand". Ett livsverk är ändat. Världens snällaste pappa väcks av änglasången i soluppgången.

Solbritt Höglund

Mer läsning

Annons