Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det kändes som att man var med i en Die hard-film"

/
  • 125 personer omkom när flygplanet som hade kapats av medlemmar i Usama bin Ladins terrornätverk al-Qaida klockan 09.37 den 11 september 2001 kraschades in i Pentagons fasad.

När det som hände den 11 september 2001 kommer på tal får många amerikaner en klump i magen.
Det får den före detta Örnsköldsviksbon och Modospelaren Nicholas Fried också.
Det är inte så konstigt.
Han bodde nämligen i Washington vid den tidpunkten och befann sig i närheten av Pentagon när al-Qaida slog till.
– Jag har fortfarande inte riktigt kommit över det och frågan är om jag någonsin kommer att göra det, säger han.

Annons

Allting var som vanligt när Nicholas Fried gav sig av hemifrån den där höstmorgonen och åkte in till Shenandoah University i centrala Washington där han studerade.

Vad han då inte visste att de båda skyskraporna som utgjorde World Trade Center i New York precis hade attackerats av terrorister och att det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon skulle attackeras bara en stund efter tunnelbanetåget som han befann sig ombord på hade passerat det.

– Det var tur att man befann sig under mark, för planet var precis bakom oss, fast det var först när jag kom fram till skolan som jag förstod vad som hade hänt, säger han och fortsätter:

– Alla stod och tittade på tv-sändningen från New York när jag kom in genom dörren. Först trodde vi att det var en olycka men när det andra planet kraschade in i World Trade Center och någon kom inrusande och skrek att ett flygplan hade kraschat in i Pentagon också insåg vi att vi var under attack.

Panik utbröt.

– Det kändes som att jag var med i en Die hard-film, säger Nicholas och tystnar för ett ögonblick innan han tillägger:

– Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, det var fullständigt kaos, folk bara skrek och grät. När jag och de andra som befann sig på skolan bestämde oss för att springa mot tunnelbanestationen så kryllade det av militärer med kulsprutor på gatorna. Då trodde jag inte att jag skulle ta mig därifrån. Jag var övertygad om att tredje världskriget hade brutit ut.

Till slut lyckades han dock att ta sig hem till Sverige igen.

– Jag minns att Mattias Timander som bodde i Columbus då hörde av sig och bjöd hem mig till dem över julen men mina föräldrar var så oroliga för mig att jag stack hem direkt när flygplatserna öppnades tre veckor innan jul.

Klarade sig alla som du kände?

– Ja. Jag trodde att en vän till mig som bodde i närheten av World Trade Center hade omkommit, jag hade ringt henne oavbrutet i två dygn utan att få något svar, men hon hade varit och hälsat på en kompis någonstans utanför New York när det hände. Det var en jäkla tur att hon inte var hemma för hennes lägenhet blev totalförstörd.

Hur länge dröjde det innan allting återgick till det normala i Washington?

– Det har det fortfarande inte gjort. Det där förändrade USA för alltid. Amerikanerna är inte alls samma glada och bekymmerslösa folk som innan.

Hur har du själv påverkats av den där händelsen?

– Det var en fruktansvärt stark upplevelse, kanske inte lika starkt som när jag blev pappa, men starkare än allt annat jag har varit med om. Jag har fortfarande inte riktigt kommit över det, jag har en klump i magen nu när jag pratar med dig om det och än i dag börjar jag gråta när jag ser bilder från när det hände, och frågan är om jag någonsin kommer att göra det.

Mer läsning

Annons