Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Skapa ett konstcentrum i Köpmanholmen med Hans Hedbergs keramik i centrum"

Det kan nog inte ha undgått någon endaste Örnsköldsviksbo att bygdens store konstnärlige son firades ordentligt i veckan som gick.

Först invigningen med pompa och ståt – Ö-vik Big Band och tal av kommunalrådet Glenn Nordlund (S), vernissage och minnesutställning på Örnsköldsviks museum och konsthall under lördagen den 20 maj.

Tisdagen därefter höll konstvetaren och Hedberg-forskaren Per Grimell ett synnerligen intressant och ytterst levande föredrag om Hans Hedberg.

Om hans uppväxt i Köpmanholmen, om hans starka band till modern Ingeborg, som själv hade ett starkt intresse för konst och en egen förmåga till skapande, vilket starkt kom att påverka sonen.

Men också om hans tvivel, om hans känsla av otillräcklighet i sitt måleri och om vändningen – den som förde in honom på keramiken och det mödosamma och tidsödande arbetet med materialet, med tekniken och förmågan till insikt om att det bara är genom egen erfarenhet han kunde lära sig att styra utfallet av bränningarna.

Hur mångfalden i färger och strukturer skulle åstadkommas i glasyrerna. Resultatet vet vi, det är unikt – helt unikt. Detta kunde Per Grimell lyfta fram på ett mycket tydligt sätt i sitt föredrag.

■■ För fler insändare, klicka här.

Jag skulle vilja understryka just det, det unika och särpräglade hos Hans Hedberg, genom en jämförelse med en helt annan skapande verksamhet – skrivandet.

Vad Hedberg skapat med sina glasyrer har stora likheter med den polyfona orkestrering vi ser i Dostojevskijs romaner. De två är båda konstnärer av samma skola.

Båda sysslar de med och tar sig an objekt som alltid och allestädes är mångfacetterade. Detta deras förhållningssätt är, vill jag mena, konstskapande i absolut mening. Och det är just det som gör dem till de auktoriteter de är och kommer att förbli i konstvärlden.

Hans Hedbergs känsla för sin uppväxtort Köpmanholmen var mycket stark. Han själv och hans familj engagerade sig för orten och ville utveckla den. Han själv återvände så ofta han kunde och önskade återbörda något till Köpmanholmen.

Efter samtal med de som stått honom nära kan jag konstatera att det funnits en mycket stark och målmedveten önskan från Hans Hedberg att hans konst måtte finna en stationär plats på Köpmanholmen.

Låt oss därför gemensamt göra ansträngningar för att det blir så. Med utgångspunkt i ett Hedberg-museum på Köpmanholmen skulle vi kunna utveckla ett kulturcentrum och kraftsamla med Nätterlundsstiftelsen och andra kulturstiftelser i området.

Här finns möjligheter att kraftsamla konsten och kulturen i hela Västernorrland.

Peter på Kläppa

■■ Läs och kommentera insändare på Ordet fritts Facebooksida .

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel