Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sharon: Höken som slog till reträtt

Annons

Ariel Sharon överlevde krig, skandaler, muthärvor, mordhot och en revolt i sitt eget parti. Till slut var det en stroke som avslutade hans politiska karriär - och hans liv.

Genom årtiondena blev han känd som hårdför general och nationalist, och som krigshjälte för många israeler. 1973 ledde han stridsvagnarna över Suezkanalen och tog ett avgörande brohuvud på egyptiska sidan.

För palestinier var han känd inte minst som bosättarnas bäste vän.

Men så gjorde Sharon en kursändring när han i början av 2004 slog fast att Israel skulle lämna Gazaremsan. Han insåg att Israel kan besegra palestinierna militärt hundra gånger om, men att fortsatt ockupation som en följd av högre palestinska födelsetal skulle skapa arabisk befolkningsmajoritet mellan Jordanfloden och Medelhavet.

Sabra och Shatila

Ariel Sharon föddes i det brittiska mandatet Palestina 1928 och inledde sin militära karriär redan som 17-åring i den underjordiska judiska Haganah-milisen. Han steg snabbt i graderna under den nyfödda nationen Israels krig mot arabstaterna, och som försvarsminister ledde han Israels invasion av Libanon 1982.

Året därpå tvingades han avgå sedan han befunnits indirekt skyldig till falangistmilisens massmördande av palestinier i flyktinglägren Sabra och Shatila söder om Beirut. En officiell israelisk kommission slog fast att Sharon var olämplig för offentliga ämbeten, och hans karriär såg ut att vara över.

Sexton år senare, 1999, valdes han till ledare för högeralliansen Likud.

Våren 2001 nådde Sharon sitt mål, och blev Israels premiärminister med löften om hårda nypor mot palestinierna. Ingen anade då att han skulle leda Israel till reträtt från ockuperad palestinsk mark.

Bildade Kadima

Sharons uttåg från Gazaremsan - och därefter från det uppretade Likud - blev den oväntade kulmen på hans karriär.

Några månader före sitt insjuknande bildade Sharon det nya mittenpartiet Kadima, som i de allmänna valen i mars 2006 blev största parti i parlamentet knesset med 29 av 120 mandat. I dag är partiet nästan utraderat och fick i valet 2013 endast två mandat.

Många hävdar att Sharons förvandling två år före sin stroke egentligen inte var ett byte av ideologi; "bulldozern" trodde till skillnad från vänstern aldrig på en fredsdialog med palestinierna.

Mer läsning

Annons