Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Satsa på låghastighetsbanorna först

För fortsatt välfärd behöver Sverige inkomster och skogsnäringen utgör grundbulten för svensk nettoexport. Men skogen står inte i städerna varför befintliga landsbygdsvägar och järnvägar utgör den livsnerv där framtida välfärdsbyggnad av skola, vård och omsorg pulserar.

Samhället måste prioritera resurser för att renovera befintliga vägar och järnvägar före investeringar i helt nya. Skogsnäringen ger Sverige intäkter som behövs för att vi ska kunna utveckla samhället med nya infrastrukturer. Vi måste säkerställa dessa intäkter innan vi spenderar medel på nya välfärdsinvesteringar.

Regeringen säger sig vilja satsa på miljövänliga transporter och på järnväg framför lastbil. I sin praktiska politik driver samma regering på järnvägens nedläggning i Norrlands inland och en omfattande överföring av gods från järnväg till bil. Att järnvägsunderhållet är eftersatt och spåren i dåligt skick är dock inte den här regeringens fel. Det är en lång rad regeringar som hellre har skickat fram ministrar att stå på torget i någon viktig valkrets och berätta om investeringar som ska ge jobb och välstånd, än att faktiskt se till att de järnvägsspår vi har går att använda. Vi ser resultatet av dåligt underhåll i form av sänkta hastigheter, förseningar och tågurspårningar.

Den här regeringen vill i alla fall satsa på järnvägsunderhåll under de närmaste åren. Problemet är att pengarna går till storstadsområdena, samt i någon liten mån till de mest trafikerade stambanorna. De stora underhållsbrister vi har på de för råvaror och industriprodukter viktiga tvärbanorna kommer inte att åtgärdas alls. Och på dessa banor är läget redan så uselt att nästa steg är att järnvägstrafiken upphör helt. En uppgradering av infrastrukturen är en ödesfråga inte bara för svensk välfärd utan även en fråga om att skapa äkta förutsättningar för en levande landsbygd.

Banor som Norra Ådalsbanan och sträckorna Forsmo-Hoting och Boden-Bastuträsk är redan avstängda eller i så dåligt skick att godsflödet krympt till en osäker rännil. Ett annat exempel är att Tvärbanan i Västerbotten har för få mötesplatser, vilket gör att en ökning av tågtransporterna från den nyinvesterade och i övrigt utmärkta terminalen i Storuman kraftigt försvåras.

I stället talar regeringen i stolta ordalag om höghastighetsbanor mellan de största tätorterna i Syd- och Mellansverige. Det rör sig om samma tätorter som får den absoluta lejonparten av de pengar till järnvägsunderhåll som regeringen nu satsar. Höghastighetsjärnvägar är enorma miljardslukare, som kommer att sänka restiden på sträckor som redan har täta och väl fungerande järnvägsförbindelser med någon timme.

Nej, regeringen, tänk om!

Satsa på låghastighetsbanorna! Satsa på järnvägarna där man med en högst måttlig insats dramatiskt kan förbättra transportsäkerhet och godsflöde.

Det skulle innebära en väsentlig insats för miljön. Det skulle öka konkurrenskraften för den svenska skogsindustrin – och för all annan tillverkningsindustri i inlandet i norr. Och det skulle öka värdet på den svenska skogen, särskilt i Norrlands inland. När ovanstående punkter är uppfyllda, har vi säkerställt att skogsnäringen kan fortsätta generera de medel som behövs för investeringar i nya infrastruktursatsningar.

Pär Lärkeryd

Vd, Norra Skogsägarna

Mats Sandgren

Vd, SCA Skog AB

Lars Winter

Vd, Domsjö Fabriker AB

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel