Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sara Lidman fångade byn vi alla är kvar i

Allt började i byn. För oss alla. Känslomässigt är vi ännu kvar där.
I Sverige grasserar nu Sara Lidman-feber. Och hon såg samma koloniala ordning hos småbrukarna i Västerbotten som hos risbönder i Vietnam, menar professor Annelie Bränström Öhman.

Sara Lidman (1923 - 2004) är i fokus nu. Med bokcirklar över hela Sverige, med podradioserier - och med Riksteaterns uppsättning av "Tjärdalen", som kommer till Sundsvall på söndag.

Hon var en författare med stora framgångar. Men hon mötte också hårt motstånd. På 50-talet, då några tyckte hon skämt ut byfolket för att hon skrivit böcker om deras fattigdom. Senare, då vissa tyckte att hon borde återgå till litteraturen och sluta med sitt politiska engagemang.

– Men de överlappade varandra. Artiklar skrev hon snabbt, när något i världen krävde ett svar. Romanerna "stammade sina svar på en livslång utmaning", säger Anneli Bränström Öhman, professor och Lidman-forskare vid Umeå universitet som gästade Kulturmagasinets dag om Sara Lidman i onsdags.

Antingen hon tog strid för gruvarbetare, mot skogsskövling eller besprutning, för FNL eller mot apartheid var det mot samma fiende: en kolonialistisk maktordning som gör vissa stora på de fattigas bekostnad.

– Risbönderna i Vietnam och Afrikas fattiga påminde om hennes egen barndom. Hon såg samma strukturer där som i Norrland där "allt rinner söderut", malmen, vattenkraften, skogen. Välfärdslandet byggs någon annanstans, med pengar från råvarubodarna i Norrland, säger Annelie Bränström Öhman.

Och trots ett par generationer i storstan är det byn vi svenskar bär inom oss, menar hon. Byn är ännu nära i historien, den är hemmahörighet. Därför var frågan "Vars är du barnfödd då?" så viktig i Sara Lidmans Västerbotten - det handlade om tillhörigheter, rötter. Därför är Hagar i hennes Jernbane-svit en hotfull och mystisk figur - hon vägrar att berätta varifrån hon kommer.

Annelie Bränström Öhman menar att anledningen till att Sara Lidman inte räknas till världsförfattarna är att hon är så lite översatt. Där höll hon emot själv - det var en unik värld hon presenterade på ett unikt språk, och i en främmande språkdräkt hade den världen kunnat glida henne ur händer och försvinna.

– Man brukar säga om författare med socialt patos att de skriver om den lilla människan. Men i Sara Lidmans värld finns inga människor som är små, de är alla i naturlig storlek, säger Annelie Bränström Öhman.

– "Så vitt man bor i en by måste man bry sig" - det är Låt stå-devisen ur Tjärdalen, säger hon.

Läs mer: Hela Sverige läser Tjärdalen

Sara Lidman hetare än någonsin