Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Samspelt och lekfullt kollektiv

Det fanns flera framträdande kvinnliga bluesartister i musikgenrens begynnelse, med namn som Mamie Smith, Ma Rainey och Bessie Smith.
Så småningom kom kvinnorna inom bluesen att hamna allt mer i skuggan, vilket naturligtvis inte betyder att de inte fanns där.

Musikkollektivet Ladies Got The Blues lyfter fram och hyllar blusens alla stora kvinnor – som också är deras förebilder. Under helgen var de på turné i Ångermanland med spelningar på Metropol, Brux och Babelsberg, där de bjöd på en hisnande musikalisk resa med kvinnliga förtecken från 1920-talets Mississippi till dagens svenska scener.

Repertoaren som kollektivet bjöd på var en spännande blandning av deltablues och Chicagoblues, gammalt och nytt, med låtar av drottningen Koko Taylor och unga stjärnskott som Susan Tedeschi och Lizz Wright. Dessutom skiftade man mellan amerikanskt och svenskt, blues går alldeles utmärkt att sjunga på svenska, vilket har bevisats med eftertryck av Louise Hofsten och hennes yngre kollega Lisa Lystam. Båda blev representerade, och det är tydligt att svenska kvinnlig blues har en klar dragning åt jazz.

LÄS ÄVEN: Med fokus på kvinnlig bluesmusik

Kul också att våga gå lite utanför de konventionella ramarna med en suveränt framförd Janis Joplin-låt.

Ladies Got The Blues mönstrar åtta kvinnor på scen, två är sångare, de är samspelta och lekfulla på samma gång. Alla är alla mycket skickliga musiker som i bästa bluestradition förenar teknisk virtuositeten med känslosam inlevelse.

Ett litet plus för Elin Öberg på munspel som fick bluesens sorgsna vemod att riktigt dallra i luften.

Slutligen en stilla fundering: musikaliskt är det just ingenting som skiljer kvinnlig blues från manlig, skillnaden ligger snarare i texterna. Hur mycket olycka och smärta det än ryms i bluesmusiken har jag svårt att föreställa mig en man som sjunger om att vara rädd för att drunkna i sina egna tårar.

Gilla Mittnöje på Facebook för fler nöjesnyheter